Isproblem i Barduelva

Sammanfattning

I Barduelva som ligger i norra Norge uppträder ett dämningsproblem från en

isdamm, som tidvis orsakar översvämning och produktionbortfall för

Statkraft.

Isbildning i rinnande vatten domineras av att iskristaller bildas i under-

kylt och omblandat vatten, kristallerna växer till sig och successivt

utvecklas s.k. kravis. Då vattnet har en hög turbulens når inte kravisen

till ytan, utan en del kommer att häfta på bottnen (ankaris), vilket kan

vara början till en isdamm. Isdammar av detta slag tender att bildas då

bottenlutningen ökar med ökande omblandning och värmeutbyte med atmosfären

som följd.

Uppströms problemområdet har en bro byggts som minskar genomströmningsarean

för vattnet. Bron har en mittpelare som delar flödet i två grenar. På

vintern bottenfryser den södra delen och allt vatten strömmar genom den

norra grenen.

Placeringen av bron på det smalaste stället längst älvsträckan och

mittpelaren leder till höga vattenhastigheter och intensiv omblandning. Vid

bottenfrysning av södra sidan ökar ytterligare hastigheten och turbulensen i

vattnet på norra sidan.

Att fördjupa bottens mittsektion, vid den södra sidan om bropelaren, med 1 m

till ca 1,6 m på ca 1/3 av bredden ger en bättre genomströmning av vattnet

och försvårar bottenfrysning. Åtgärden kan dela flödet i två lika stora

delar på vardera sidan om mittpelaren.

För att åtgärda problemet med isdammen krävs att man får ned produktionen

av kravis. Ett istäcke tidigt på vintern bidrar till att vattnet inte

underkyls och därmed produceras inte kravis. Restriktioner av tappningen har

använts tidigare för att reglera liknande problem med isdammar, ett

alternativ som eventuellt skulle kunna användas även här.

Andra metoder som kan utnyttjas för att bilda ett stabilt istäcke i snabbt

rinnande vatten är isbommar eller en tröskel.