Folkhögskolans pionjärer

Sammanfattning

Den här uppsatsen berör folkbildningsideal och folkhögskolemödrar.

Folkhögskolemödrar kallas de kvinnor som ansvarade för kvinnors undervisning

vid svenska folkhögskolor i 1800-talets slut och 1900-talets början. De var

gifta med skolans rektorer och ansvarade för det mesta praktiska arbetet på

skolorna. Uppsatsen undersöker vilka folkbildningsideal som format två av de

första folkhögskolemödrarna i deras bildningssyn och även hur de förhöll sig

som kvinnliga folkbildare till manligt utformade folkbildningsideal. De

folkhögskolemödrar uppsatsen behandlar, Elisabeth de Vylder och Cecilia

Bååth-Holmberg, representerar två av de tre bildningsideal som

idéhistorikern Bernt Gustavsson har formulerat. Elisabeth de Vylder stod för

ett självbildningsideal, där individen själv aktivt söker kunskap och Cecilia

Bååth-Holmberg ett nyhumanistiskt personlighetsbildande ideal, där

bildningen skulle förädla människor när de blandat sin egen personlighet med

vissa klassiska bevarade ideal. De två folkhögskolemödrarna förhöll sig till

de manligt utformade bildningsidealen genom att betona det typiskt kvinnliga

i sin undervisning.