Examensarbete, grundnivå
Flygvapnets förmåga vid räddningsinsats
Sammanfattning
Räddningsenheterna inom Försvarsmaktens vapengren Flygvapnet har som
huvuduppgift att genomföra insatser vid flygplanshaverier. För denna
uppgift bedrivs det regelbundna övningar där personalen får träna sina
kunskaper och utrustningen testas. Utöver huvuduppgiften förväntas
räddningsenheterna kunna hantera övriga olyckor som sker vid militära baser
eller dess närområde, så kallade vardagliga olyckor. Ska vardagliga olyckor
såsom brand i byggnad, brand ej i byggnad, trafikolycka, utsläpp av farligt
ämne och drunkning/-tillbud hanteras är förmågan varierad.
Mycket ny utrustning har tillförts på senare tid. När det nya materialen
har implementerats kommer det finnas en grundläggande förmåga för
räddningsinsatser vid brand i byggnad, brand ej i byggnad och
trafikolyckor. Stora brister finns dock för att kunna hantera utsläpp av
farliga ämnen och drunkningsolyckor/-tillbud. Inom dessa området saknas det
helt eller delvis både utrustning och utbildning.
Generellt så saknas det erfarenhet av att hantera vardagliga olyckor inom
Flygvapnet och hela Försvarsmakten. Dels på grund av huvuduppgiften är
flygplatsräddningstjänst men också att vardagliga olyckor hanteras väldigt
sällan. För att öka erfarenheten borde ett större samarbete med Myndigheten
för samhällsskydd och beredskap inledas (MSB). Att integrera utbildningen
mer och ta mer lärdom av denna myndighet är något som skulle gynna
Försvarsmaktens räddningsenheter. Ett tänkvärt förslag vore att skapa en
gemensam räddningskola där båda myndigheterna kan samarbeta och nyttja
varandras resurser vilket skulle gynna båda parter.
Största skälet till att samarbeta med MSB är det inom denna myndighet finns
en mångårig erfarenhet som saknas inom Försvarsmakten. Enbart under 2007
hanterade den kommunala räddningstjänsten, som lyder under MSB, över 11 000
insatser vid brand i byggnad, drygt 16 000 utomhusbränder, nära 14 000
trafikolyckor, cirka 2 400 utsläpp av farliga ämnen och nästan 400
drunkningsolyckor/-tillbud.
De funktionsansvariga för Försvarsmaktens räddningsenheter borde ta ett
tydligare steg och sträva efter att få en organisation som har motsvarande
förmåga till räddningsinsats som en kommunal räddningstjänst. Förmågan till
strid borde egentligen vara den enda skillnaden. Målbilden blir därför ett
räddningsförband som utbildas och utrustas för att hantera olikartade
räddningsinsatser men som fortfarande har en militär förankring för att
kunna verka i konfliktzoner och krigsområden.
Stöd till det civila samhället skulle främst kunna ske till den region där
Försvarsmaktens räddningsenheter är lokaliserade. Flygvapnets
räddningstjänst har stora släckresurser och kan ställa upp med både
personal och utrustning vid insatser där kommunala räddningstjänsten
behöver extra resurser. Det praktiska stöd som kan ges är främst vid
flygplanhaverier, byggnadsbränder, skogsbränder, bränder med stora
bränslemängder samt trafikolyckor.