Examensarbete, grundnivå

Flygvapnets förmåga vid räddningsinsats

Sammanfattning

Räddningsenheterna inom Försvarsmaktens vapengren Flygvapnet har som

huvuduppgift att genomföra insatser vid flygplanshaverier. För denna

uppgift bedrivs det regelbundna övningar där personalen får träna sina

kunskaper och utrustningen testas. Utöver huvuduppgiften förväntas

räddningsenheterna kunna hantera övriga olyckor som sker vid militära baser

eller dess närområde, så kallade vardagliga olyckor. Ska vardagliga olyckor

såsom brand i byggnad, brand ej i byggnad, trafikolycka, utsläpp av farligt

ämne och drunkning/-tillbud hanteras är förmågan varierad.

Mycket ny utrustning har tillförts på senare tid. När det nya materialen

har implementerats kommer det finnas en grundläggande förmåga för

räddningsinsatser vid brand i byggnad, brand ej i byggnad och

trafikolyckor. Stora brister finns dock för att kunna hantera utsläpp av

farliga ämnen och drunkningsolyckor/-tillbud. Inom dessa området saknas det

helt eller delvis både utrustning och utbildning.

Generellt så saknas det erfarenhet av att hantera vardagliga olyckor inom

Flygvapnet och hela Försvarsmakten. Dels på grund av huvuduppgiften är

flygplatsräddningstjänst men också att vardagliga olyckor hanteras väldigt

sällan. För att öka erfarenheten borde ett större samarbete med Myndigheten

för samhällsskydd och beredskap inledas (MSB). Att integrera utbildningen

mer och ta mer lärdom av denna myndighet är något som skulle gynna

Försvarsmaktens räddningsenheter. Ett tänkvärt förslag vore att skapa en

gemensam räddningskola där båda myndigheterna kan samarbeta och nyttja

varandras resurser vilket skulle gynna båda parter.

Största skälet till att samarbeta med MSB är det inom denna myndighet finns

en mångårig erfarenhet som saknas inom Försvarsmakten. Enbart under 2007

hanterade den kommunala räddningstjänsten, som lyder under MSB, över 11 000

insatser vid brand i byggnad, drygt 16 000 utomhusbränder, nära 14 000

trafikolyckor, cirka 2 400 utsläpp av farliga ämnen och nästan 400

drunkningsolyckor/-tillbud.

De funktionsansvariga för Försvarsmaktens räddningsenheter borde ta ett

tydligare steg och sträva efter att få en organisation som har motsvarande

förmåga till räddningsinsats som en kommunal räddningstjänst. Förmågan till

strid borde egentligen vara den enda skillnaden. Målbilden blir därför ett

räddningsförband som utbildas och utrustas för att hantera olikartade

räddningsinsatser men som fortfarande har en militär förankring för att

kunna verka i konfliktzoner och krigsområden.

Stöd till det civila samhället skulle främst kunna ske till den region där

Försvarsmaktens räddningsenheter är lokaliserade. Flygvapnets

räddningstjänst har stora släckresurser och kan ställa upp med både

personal och utrustning vid insatser där kommunala räddningstjänsten

behöver extra resurser. Det praktiska stöd som kan ges är främst vid

flygplanhaverier, byggnadsbränder, skogsbränder, bränder med stora

bränslemängder samt trafikolyckor.

Läs hela uppsatsen hos lärosätet