Fiskpassagelösning i Luleå innerfjärdar

Sammanfattning

Luleås innerfjärdar har ett stort rekreationsvärde med möjlighet till bad,

fiske, samt promenadstråk med utsikt över vattenspeglar. Landhöjning

tillsammans med övergödning gör att de rekreativa värdena hotas i form av

minskad yta med fria vattenspeglar och sämre vattenkvalitet. På sikt kommer

innerfjärdarna på grund av landhöjningen avsnöras från havet och till sist

växa igen helt och hållet. För att fördröja igenväxningsprocessen genomförde

Luleå kommun ett uppdämningsföretag åren 1992-93. Två överfallsdammar

byggdes med en dämningshöjd på ca en halv meter över normalt vattenstånd i

havet. En konsekvens av uppdämningen blev dock att de uppsatta

överfallsdammarna kom att tjänstgöra som ett hinder för fiskens normala

vandringar.

Syftet med examensarbetet var att undersöka vilka alternativ till

fiskpassagelösning som kunde fungera vid överfallen och redovisa för och

nackdelar mellan de framtagna alternativen. Det finns främst fyra faktorer

att ta hänsyn till vid valet av fiskväg och dessa är fiskarterna som ska

använda fiskvägen, fallhöjd som skall övervinnas, tillgängligt vattenflöde

och nivåfluktuationer i vattenståndet. På grundval av dessa faktorer vid

innerfjärdarna valdes fem stycken olika fiskvägar ut och jämfördes.

En Denilränna visade sig ha flest positiva egenskaper. Återpumpning av

vatten för att bibehålla nivån trots flödet genom Denilrännorna skulle

endast kräva en pump på 500 w och en energikostnad per år på mindre än

400 kr. Då Denilrännan är en billig och funktionell lösning som kräver lite

skötsel och kostnaden för återpumpning av vatten visat sig vara låg, så

rekommenderas två Denilrännor som fiskvägar till innerfjärdarna.

I en Denilränna saktas vattenhastigheten ner genom lameller som är riktade

mot vattenströmmen.