Finansanalytikers syn på redovisning av humankapital

Sammanfattning

Näringslivet har förändrats till att kunskapsföretag blivit allt fler i

förhållande till tillverkande företag. Denna förändring har pågått länge och

det finns inga tecken på att den kommer att avta. Kunskapsföretags

tillgångar består till stor del av mjuka värden såsom humankapital. Den

traditionella redovisningen är anpassad till tillverkande företag och klarar

således inte av att ge en rättvisande bild av kunskapsföretag på grund av

dess mjuka värden. Då redovisningen inte hunnit anpassa sig till

kunskapsföretags behov tillkommer problem för externa intressenter, såsom

finansanalytiker, vid värdering av företag. Syftet med denna uppsats är att

beskriva och skapa förståelse för hur finansanalytiker vill att

kunskapsföretag ska redovisa sitt humankapital i årsredovisningen samt

vilken nytta finansanalytiker har av den befintliga informationen av

humankapital i årsredovisningen i sitt arbete.

För att undersöka och besvara detta syfte genomfördes en fallstudie där två

finansanalytiker intervjuades. Det framkom i vår undersökning att de

finansanalytiker vi intervjuat har svårt att svara på hur de vill att

kunskapsföretag ska synliggöra sitt humankapital i årsredovisningen. Detta

beror på att de idag föredrar att grunda sin bedömning av humankapitalet på

personlig kontakt istället för på informationen i årsredovisningen.

Finansanalytikerna tycker emellertid att synliggörande av investeringar i

humankapital och uppföljande information skulle vara intressant att få

kännedom om genom årsredovisningen. De anser att om kunskapsföretag visar

denna information tyder det på att de hanterar humankapitalet. Denna

information utgör ingen bedömningsgrund vid värdering av företag.

Finansanalytikerna anser sig därför ha låg nytta av informationen om

humankapital i årsredovisningen.