Fastighetsägarens ställning vid mineralprospektering

Sammanfattning

Den 1 juli 1992 trädde minerallagen (1991:45) i kraft och ersatte gruvlagen

(1974:342), samt lagen (1974:342) om vissa mineralfyndigheter. Genom

ikraftträdandet kom den gruvrättsliga lagstiftningen att bli enhetlig.

Minerallagen är en exploateringslag vari en avvägning gjorts mellan

markägarnas, prospektörens och samhällets intressen. Denna uppsats har

syftat till att undersöka fastighetsägarens ställning vid mineral-

prospektering. Framställningen bygger främst på förarbetena till mineral-

lagen och 1974 års gruvlagstiftning. Nyttjats har bl.a. också Lars Delins

arbete ”Minerallagen med kontinentalsockellagen”. Arbetet begränsar

sig till de delar av minerallagen som avser undersökningstillstånd och

undersökningsarbete. Fastighetsägarens och sakägarens ställning har i detta

sammanhang betecknats som svag. Genom lagändringar som trädde i kraft den 1

maj 2005 har dock exploateringsintresset bättre balanserats mot den

enskilde sakägarens behov. Dessa ändringar gällde bl.a. förbättrad

information till sakägare när en ansökan om undersökningstillstånd gjorts

och när ett sådant tillstånd upphör. Samtidigt infördes ett system med s.k.

arbetsplaner, varigenom sakägaren ges möjligheter att påverka hur

undersökningsarbetet utförs. Ändring gjordes också så att det, mot

undersökningsarbete, skyddade området runt bostäder utökades.