Examensarbete, avancerad nivå

Fasanalys i systemen FexOz-MgO-CaO-SiO2 efter värmebehandling vid olika temperaturer

Sammanfattning

Tidigare undersökningar av tillsatsmedels inverkan på pelletens egenskaper

vid fortsatt järnframställning har visat att tillsatsmedlens kemiska

sammansättning och förhållandet mellan de olika är av största vikt.

Undersökningar har även gjorts på vilka faser som bildas mellan järnmalmen

och tillsatsmedlet. Under examensarbetets gång har det undersökts hur och

när i processen dessa faser uppkommer.

Sintringsförsök med fyra olika pulverblandningar mellan tillsatsmedel och

järnmalmsslig har utförts i laboratorieskala vid fem olika fasta

temperaturer: 400, 900, 1100, 1200 och 1250°C. Dessa valdes utifrån LKAB:s

befintliga kulsinterprocess i Kiruna och med hjälp av en förstudie där alla

prover genomgick en TG och DTA analys. De tillsatsmedel som användes var

olivin, kalksten och kvartsit. Även ett referensprov bestående av ren slig

från produktionen i Kiruna har använts vid sintringsförsöken.

Efter sintringsförsöken valdes ett prov ut från varje temperatur och

provsammansättning. Fasanalyser genomfördes sedan på dessa prover med hjälp

av svepelektronmikroskopering och röntgendiffraktion. För normala

förhållande i kulsinterprocessen gäller att kulorna efter bränning i kiln

kyls i luft, vilket gör att kulorna kan oxidera ytterligare något och

eventuellt kvarvarande magnetit omvandlas till hematit. Normalt kommer en

viss mängd ooxiderad magnetit att finnas kvar trots luftkylningen. Vid

sintringsförsöken kyldes proverna i luft och då provmängderna var små har

där inte kunnat detekteras några magnetitrester.

I olivinfluxade pellets påskyndar magnesiumoxiden det termiska sönderfallet

av hematit samtidigt som halten magnesiumferrit ökar. Detta leder till att

oxidationen av magnetiten försämras. Tecken på att detta stämmer kan till

viss del skönjas i DTA analysen där oxidationsförloppet för ren magnetit

ligger högre än det för magnetit-olivin blandningen.

Med svepelektronmikroskopet framkom att proverna sintrat dåligt vid de låga

temperaturerna eftersom det är först vid de högre temperaturerna som

tillsatsmedel och gråbergsinnehåll börjar smälta och reagera ordentligt. Vid

400°C var samtliga prover fortfarande i pulverform. Vid 900 och 1100°C hade

proverna sintrat samman till viss del men de var mycket sköra och SEM

undersökningen visade att kontaktytorna mellan slig och tillsatsmedel var

få. Vid 1200 och 1250°C var proverna helt sintrade och tillsatsmedlet hade

smält ut mellan sligkornen vilket lett till ökade kontaktytor och

reaktioner. Med hjälp av punktanalyser kunde en kvantitativ ämnesanalys

göras på valda områden.

Med röntgendiffraktion kunde till viss del de exakta faserna och deras

kemiska sammansättning fastställas. Inga toppar för magnetit återfanns i

något prov och därmed måste magnetiten fullständigt oxiderat till hematit.

Vid försöken framkom också att kalksten inte i någon större utsträckning

hindrar oxidationen av magnetit och att kvartsit som enda tillsats till

sligen inte reagerade nämnvärt med magnetiten.

Läs hela uppsatsen hos lärosätet