Ett federalt Indien hållbart i ett längre perspektiv

Sammanfattning

Indien och Pakistan blev två självständiga stater 1947. Anledningen var att

muslimerna inte ville bli lägre värderade än hinduerna som var i majoritet.

12 % av Indiens befolkning (125 miljoner) är muslimer. Konflikten mellan

muslimer och hinduer hör till vanligheterna och har alltid förekommit. I

slutet av 1980-talet ökade motsättningarna dramatiskt och Indiens existens

hotades. Diskussioner fördes då om att splittra upp Indien i självständiga

stater. Eftersom området är turbulent och konflikten med Pakistan tillhör

det allvarligaste i världen är det intressant att studera Indiens

statsbildning och vilka faktorer som påverkar.

Uppsatsens syfte är att studera federationens möjlighet att hålla samman.

För att kunna studera en statsbildnings möjlighet att hålla samman måste

statens säkerhet studeras samt vilka hot som kan hota statens existens. För

att få en relevant bild av situationen måste hänsyn till flera aspekter

tas. Därför kommer denna uppsats utgå från neorealismen och Buzans verk

People, states and fear (1991) Buzan menar att en stats säkerhet påverkas

inom fem sektorer: Militära, Politiska, Sociala/Samhälliga, Ekonomiska,

Ekologisk/Miljö. Dessa fem olika sektorer kommer jag att studera. Dessutom

kommer jag att studera statens uppbyggnad, också detta ifrån Buzan (1991).

Slutsatsen i uppsatsen är att Indien är stark som stat men med svag

statsbildning. När det gäller Buzans och statens tre komponenter, statens

idé, statens institutioner, statens fysiska bas är dessa bräckliga. Indien

som en federal sekulariserad stat är inte hållbar i längden. Anledningen

till detta är det politiska etablissemanget (BJP) som leder Indien. Partiet

verkar inte för en politik som förenar muslimer och hinduer utan snarare

verkar för en segregering av grupperna. En sådan politik kan inte hålla

samman en statsbildning i längden.