Examensarbete, avancerad nivå

Erosionsskydd på vattenkraftdammars uppströmsslänter

Sammanfattning

Syftet med detta examensarbete är att belysa de otydligheter i

förfrågningsunderlag och bygghandlingar som Skanska har stött på i samband

med kalkylering/utförande av dammrenoveringsprojekt i Norrland. De aktuella

projekten är inom ramen för det dammsäkerhetshöjande åtgärdsprogram som

Vattenfall driver mellan 2002 och 2007. Otydligheterna har mest kretsat

kring den bristande beskrivning av hur erosionsskydden på

kraftverkdammarnas uppströmsslänter ska utföras. Eftersom otydligheterna

hitintills lösts på plats har Skanska även velat öka sina kunskaper om hur

erosionsskydd kan utföras.

Bakgrunden till Vattenfalls dammsäkerhetshöjande åtgärder grundar sig i

flödeskommitténs riktlinjer för dimensionerande flöden och deras beslut att

tillämpa RIDAS, vilket leder till att en del av deras anläggningar inte

uppfyller de nya föreskrifterna.

Dammar har byggts och nyttjats av mänskligheten i tusentals år, men det är

först under de senaste hundra åren som tekniken utvecklats tillräckligt för

att kunna bygga riktigt stora dammkonstruktioner. I Sverige var det i och

med elektricitetens intåg som vattenkraften började utnyttjas på allvar.

Sverige har historiskt sett inte haft samma behov att reglera vattenflöden

för jordbruket som stora delar av övriga världen.

Det finns tre typer av dammkonstruktioner: Gravitationsdammar, valvdammar

och fyllningsdammar. Fyllningsdammar är den vanligaste typen av dammar i

Sverige och det är på denna konstruktionstyp som erosionsskydd på

uppströmsslänten måste användas.

Erosion är en ständigt nedbrytande process som genom vågor och is bryter

ned dammens yttre. För att skydda dammen anläggs ett motståndskraftigt

erosionsskydd som med tiden bryts ner. Den vanligaste typen av

erosionsskydd som idag utförs på svenska fyllningsdammars uppströmsslänter

består av homogena block av sten, men det finns åtskilliga alternativa

metoder liksom alternativa material som betong och asfalt.

För att konstruera ett erosionsskydd måste det tas hänsyn till våghöjd,

isens påverkan, släntstabilitet och variationer i vattenstånd. Som

hjälpmedel vid projektering och upprättande av förfrågningsunderlag finns

ett flertal projekteringsriktlinjer. Handlingarna som upprättas ansluter

vanligtvis till Anläggnings AMA 98. En stor del av problemen i

frågeställningen kretsar kring otydligheter, brister och motsägelser i de

ovan nämnda dokumenten. För att besvara frågeställningen har i Sverige

utgiven litteratur studerats, samtal med sakkunniga förts och en studie av

sex förfrågningsunderlag genomförts.

Efter granskningen av förfrågningsunderlagen har följande rekommendationer

till förbättrade handlingar tagits fram:

• Det stenmaterial som ska användas vid utförandet bör vara bestämt

redan i början av projekteringsstadiet så att erosionsskyddet projekteras

och utförs med samma material.

• Texten i mängdbeskrivningen och eventuell teknisk beskrivning bör

vara så tydlig att inte några frågetecken lämnas kvar, särskilt om

handlingarna ansluter till Anläggnings AMA 98.

• Om beställaren kräver att stenarnas ska läggas en och en måste det

tydligt framgå.

• Sektionsritningar som visar stenarnas läge i förhållande till

varandra och slänten bör finnas. Om ritningen inte syftar till att visa

stenarnas position bör det tydligt framgå.

• Det skulle vara en fördel om det i handlingarna fanns orienterande

foton som visuellt beskriver erosionsskyddets tänkta utformning med i

handlingarna.

• Stenstorlekar bör ges i viktenhet med ett krav på formmått.

Egenkontrollerna bör ske genom att stenarna vägs.

Läs hela uppsatsen hos lärosätet