En jämförande studie mellan röntgenteknik och mikrovågsteknik för mammografiscreening

Sammanfattning

Många liv räddas idag då mammografiscreeningen som erbjuds symtomfria

kvinnor tillhörande riskgrupper för bröstcancer, gör att cancer kan

upptäckas på ett tidigt stadium. Screeningen utförs med röntgen, vilket är

den metod som anses mest lämplig. Metoden är förhållandevis snabb och

billig, men den har några nackdelar. Den kan vara ospecifik då man med

denna metod avbildar skillnad i densitet mellan tumör och frisk vävnad, och

ibland är denna skillnad så liten att det är svårt att detektera på bild.

Bröst med högt innehåll av körtelvävnad försvårar även detektionen

ytterligare. En annan nackdel är att metoden innefattar joniserande

strålning vilken i sällsynta fall kan orsaka svåra cellskador. Risken är

väldigt liten, men existerande.

Det pågår i dagsläget utveckling av nya metoder för bröstcancerdetektion.

En metod är att med mikrovågor undersöka bröstet efter områden med stora

skillnader i dielektriska egenskaper. Det har visat sig att det finns stora

skillnader i dessa egenskaper mellan tumör och frisk vävnad, varför det

finns hopp om att man med denna metod ska kunna utveckla ett alternativ

till den röntgenbaserade mammografin. Då forskningen pågår intensivt finns

det flera olika förslag på tekniska lösningar för mikrovågstekniken. Denna

studie är avgränsad till de två större teknikerna ”UWB-radar”

och ”mikrovågstomografi”.

Detta är en litteraturstudie där för- och nackdelar med de olika metoderna

undersökts, så långt som utvecklingen kommit vid tillfället för

författandet. Syftet är att avgöra om mikrovågstekniken kan vara lämplig

som ett alternativ till mammografiscreening med röntgen. Det kan

konstateras att röntgentekniken förfinas på olika sätt, och att det finns

utrymme för att både minska stråldoser och att få bilder med ökad spatial

upplösning med nya tekniker. Med mikrovågstekniken finns det potential att

kunna fastställa om en tumör finns närvarande i ett bröst eller inte med en

mindre felmarginal än vad som idag är fallet för röntgen. Det finns också

en viss potential för att kunna skilja på elakartad och godartad tumör.

Kontrast mellan tumör och frisk vävnad i körtelrika bröst är även större

vid mikrovågstekniken än för röntgentekniken. Med mikrovågstekniken får

bilderna däremot något sämre spatial upplösning. I analysen som här är

utförd framstår det troligt att mikrovågstekniken snart skulle kunna vara

ett bättre alternativ till röntgen som metod för screening: små tumörer i

olika former har kunnat påvisas, den minsta med diametern 1.76 mm, i ett

flertal naturtrogna bröstfantom. Patientundersökningar har utförts på

friska kvinnors bröst, och bilder har kunnat skapas på lika kort tid som

vid screening med röntgen. Det krävs dock mer forskning och fler

utprovningar på människor, och vidare utveckling för både hård- och

mjukvara innan metoden kan tas i bruk.

Läsare av denna studie bör ha i åtanke att det kan finnas mycket forskning

om de båda teknikerna som ej inkluderats här, då den kan ha varit

otillgänglig för författaren vid tillfället för författandet. Resultaten är

baserade på den forskning som funnits att tillgå. Ny forskning med andra

resultat kan därefter ha tillkommit. Stor vikt har därför även lagts på att

beskriva den nya och för många okända tekniken med mikrovågsavbildning för

att ge läsaren en god grund att själv läsa vidare om senare forskning.