Dricksvatten som handelsvara med Sverige som exportör?

Sammanfattning

Sammanfattning

De dricksvattenresurser som finns i dag globalt sett är ojämnt fördelade över såväl kontinent

som mindre geografiska enheter. Det beror både på vattnets kretslopp och på andra faktorer

som mänskligt räckhåll och teknisk räckvidd. Det mänskliga räckhållet symboliseras av lagar,

ägande, attityder och ekonomi i denna uppsats och tekniken framstår som en pådrivande

faktor för utveckling vad gäller rening och transport av dricksvatten. Uppsatsen diskuterar

även hållbarhet som begrepp och hur det kan relateras till dricksvatten, samt andra

angreppssätt av dricksvatten som dels en livsviktig resurs, dels en handelsvara.

Syftet med uppsatsen är att kartlägga Sveriges möjligheter att exportera dricksvatten till andra

länder utifrån följande frågeställningar:

1. Kan man äga vatten?

2. Vad innebär hållbarhet i relation till dricksvatten? Och är vattenexport en hållbar

lösning på dricksvattenproblem?

3. Hur ser Sveriges möjligheter ut att exportera vatten till andra länder och var skulle ett

sådant uttag ske?

För att få svar på detta har Sveriges sötvattenstillgångar till stor del kartlagts och vad som

gäller kring dessa beträffande ägande, lagar, regler och uttag. För att ge en bild av hur

Sveriges tillgångar av dricksvatten ser ut består undersökningen dels i sekundär och primär

data. Primärdata har bestått av intervjuer med sju respondenter som på olika sätt anses som

insatta i ämnet. Intervjufrågorna har berört ägande av vatten, prissättning, lagar och teknik,

men även mer direkta frågor om Sveriges möjligheter att exportera dricksvatten och vad det

skulle kunna ge för olika för och nackdelar.

Sekundärdata består i framförallt rapporter från Naturvårdsverket, som beskriver Sveriges

ytvatten tillgångar och SGUs rapport om Sveriges grundvatten. Dessa har legat som underlag

för att kartlägga uttag som sker och vilken typ av påverkan på sötvattnet som sker och var.

I slutdiskussionen sammanfattas fakta och teori med författarens egna reflektioner.

Slutresultatet blev att man inte kan äga vatten, men man kan nyttja det på olika sätt med vissa

begräsningar. Hållbarhet visade sig vara ett osäkert begrepp i förhållande till dricksvatten

eftersom att förenligheten mellan ekonomi, sociala aspekter och miljö ofta brister i samband

med dricksvatten. Dricksvatten innehåller därför ett stort mått av osäkerhet. På grund av detta

ansåg majoriteten av respondenterna att dricksvattenexport är en ganska kortsiktig lösning

som inte är hållbar i längden, även om det fanns röster som såg dricksvatten som något

positivt. Om Sverige kan exportera dricksvatten till andra länder är fortfarande oklart då

intervjupersonernas svar skiljer sig från varandra, dessutom är ägandet av en vara en

förutsättning för att kunna exportera den, och i Sverige äger ingen vattnet, enligt de flesta

respondenterna.

Sveriges styrka vid en export är enligt majoriteten av respondenterna våra goda resurser av

sötvatten, även om några såg brister även här. Svagheten är enligt majoriteten avståndet

mellan Sverige och marknaden, vilket i sin tur främst ha visat sig vara fysiskt avstånd, men

även emotionell avstånd i form av förbindelser och säkerhetsfrågor. Om Sverige skulle

exportera dricksvatten är enligt undersökningen det bästa alternativet de nordligaste delarna

av landet. Dels på grund av att tillgången enligt intervjupersonerna är som störst här, och dels

för att rapporter från Naturvårdsverket och SGU visar att uttag, mänsklig påverkan och

befolkningsökningen förväntas vara som lägst här.