Dispositionell mindfulness, ältande och idrottspsykologiska färdigheter

Sammanfattning

Problemet med dysfunktionella tankar hos elitidrottare har la?nge varit ka?nt. Mindfulness har pa? senare tid ba?de testats och diskuterats som en strategi för att komma tillra?tta med detta problem (Gardner & Moore, 2012; Birrer, Röthlin & Morgan, 2012).

Syftet med den befintliga studien var att med hja?lp av en pathanalys pröva delar av Birrer et al.?s (2012) föreslagna modell genom att vid tre ma?tningar undersöka sambanden mellan dispositionell mindfulness, en pa?verkansmekanism (a?ltande) och tva? idrottspsykologiska fa?rdigheter (self-efficacy och a?terha?mtning).

Som underlag för studien anva?ndes en enka’t som sammanlagt 65 idrottare varav 33 kvinnor och 32 ma?n besvarade. Medela?ldern var 22,78 a?r (SD=4,66).

Resultatet av pathanalysen visade att dispositionell mindfulness vid ma?ttillfa?lle 1 var en signifikant prediktor för a?ltande vid ma?ttillfa?lle 2 och att a?ltande i sin tur var en signifikant prediktor för a?terha?mtning vid ma?ttillfa?lle 3. En korrelationsanalys visade a?ven att a?terha?mtning hade ett signifikant samband med ta?vlingsprestation.

Det kan utifra?n den befintliga studiens resultat konstateras att den del av Birrer et al.?s (2012) modell som avser dispositionell mindfulness, pa?verkansmekanismen a?ltande och den idrottspsykologiska fa?rdigheten a?terha?mtning sta?mmer. Idrottares self-efficacy verkar dock inte pa?verkas av hur mycket de a?ltar.