Dagvattenhantering i Luleå

Sammanfattning

Dagvatten är regnvatten samt smältvatten från snö och is som landar på en

yta som är impermeabel det vill säga vägar, tak mm. Den främsta orsaken

till förorening av dagvatten är trafiken. I en industristad som Luleå är

även industrin en bidragande faktor till föroreningen. I Luleå kommun

förekommer ingen rening av dagvattnet i dagsläget innan det når respektive

recipient via separata dagvattenledningar och ytavrinning.

En utredning har genomförts av dagvattensituationen i Luleå då en

inventering gjorts bland annat som underlag för att kunna ta ett beslut om

var sedimentprovtagning skulle genomföras. Det som framkommit under

inventeringen är även tänkt att finnas till som ett underlag för framtida

mer detaljerade utredningar. Då exempelvis provtagningsresultat från

områden var liten föroreningsrisk för dagvattnet föreligger kan jämföras

med provtagningsresultat från områden var större föroreningsrisk föreligger

för att kunna skapa en heltäckande bild av dagvattensituationen i Luleå. 32

avrinningsområden och de fem vägar med högst trafikintensitet i Luleå

kommun, som har mer än 15 000 fordon per dygn, har ingått i inventeringen.

Faktorer som områdets area och karaktäristik samt utloppens dimension har

kartlagts.

Provtagningen genomfördes efter inventeringen på sediment i tre utvalda

recipienter som bedömdes som lämpliga med hänsyn till faktorer som

exempelvis områdets area, områdets förväntade föroreningsgrad, recipientens

känslighet samt att det skulle finnas ett lämpligt dike att utföra

provtagningen i. De områden som valdes ut för provtagning var Ytterviken,

Notviken samt Gammelstadsviken och till dessa tre recipienter leds

dagvatten från industriområden, bostadsområden, vägar och parkeringar i

olika grad. Sedimentet analyserades med avseende på metaller och

kornstorlek.

Resultaten visar på förhöjda halter av metaller på två av områdena:

Gammelstadsviken och Ytterviken, då jämförelse har gjorts med metallhalter

som uppmätts vid en tidigare undersökning på Gültzaudden i Luleå och med

kanadensiska riktvärden för sediment från 1993. Gültzaudden har fungerat

som en referenspunkt som antas vara relativt opåverkad av dagvatten.

Ett samband mellan kornstorleken och metallhalten kan ses på de två

områdena med höga metallhalter, Gammelstadsviken och Ytterviken, då

sediment med mindre kornstorlek innehöll högre halter av metaller än

sediment med större kornstorlek. Den låga föroreningsnivån i Notviken kan

möjligtvis förklaras med de specifika förhållanden som råder i Notviken då

det är öppet vatten och då stranden kommer att påverkas av vågor som tar

med sig dagvattensedimentet längre ut i viken.

Sammanfattningsvis har det visats att det konventionella

dagvattenledningssystemet i Luleå medför en risk för förorening av

recipienter då dagvatten tillförs dessa vilket kan leda till långvariga

miljöproblem. Utöver dagvattenflöde och föroreningskoncentration kan

recipientens karaktäristik, som exempelvis vegetation och geomorfologi, ha

en signifikant påverkan på föroreningsackumulation och på var

föroreningarna ackumuleras i recipienten.