Däckklipps packningsegenskaper

Sammanfattning

Det övergripande syftet med examensarbetet var att genom laboratorie- och

fältförsök undersöka hur tillförd packningsenergi eller använd

packningsmetod påverkar erhållen styvhet för ett lager däckklipp. Genom

laboratorieförsök med fallviktspackning studerades hur olika tillförda

mängder packningsenergi inverkar på erhållen kompression, densitet,

porositet och styvhet vid en efterföljande statisk belastning av däckklipp.

Vid fältförsöken studerades hur vald packningsmetod, för att packa

däckklipp, inverkar på erhållen kompression och styvhet för en konstruktion

bestående av ett lager däckklipp som överlagras av ett packat lager

bergkross. Jämförelser gjordes såväl i laboratorieförsök som i fältförsök

med erhållna egenskaper hos ett löst ifyllt, dvs. ej packat, lager

däckklipp. Avsikten med arbetet var att kunna ge rekommendationer för

packning av däckklipp i mark- och anläggningstekniska applikationer.

Arbetet har bedrivits genom litteraturstudier, laboratorieförsök vid Luleå

tekniska universitet och fältförsök vid Högbytorps avfallsanläggning utanför

Stockholm. Litteraturstudien koncentrerades på utförda studier i USA och

Sverige kopplade till packningsegenskaper hos däckklipp. Vid

fallviktspackning användes modifierad Proctor, standard Proctor eller 60%

standard Proctor.

Provning i laboratorium av däckklipp 50x50 mm2 gav bl.a. följande resultat:

• En ökning av packningsenergin från motsvarande lös ifyllning till

packning med energi motsvarande modifierad Proctor, ger en minskning av

kompressionen vid en efterföljande statisk belastning på cirka 17% vid

tryckspänningen 40 kPa och 22 % vid 160 kPa.

• Densiteten ökar med packningsarbetet och värdena varierar från 420

kg/m3 för lös ifyllning till 670 kg/m3 med energi motsvarande modifierad

Proctor, för obelastat material.

• Vid tryckspänningen 40 kPa ökar däckklippens styvhet

(elasticitetsmodul), utvärderat med sekantmetod, med ungefär 140% från lös

ifyllning till packning motsvarande modifierad Proctor. För tryck högre än

40 kPa uppvisar spännings-töjningskurvorna ett allt mer linjärt beteende

oberoende av tidigare applicerad packningsenergi.

• Vid belastningen 0.94 kPa är porositeten för lös ifyllning 62% och

för modifierad Proctor 45%. Vid en maximal statisk belastning på 400 kPa

uppvisar de olika packningsenergierna i stort sett samma värde på

porositeten, ungefär 22%.

Fältförsöken med däckklipp 50x50 mm2 gav bl.a. följande resultat:

• Den kvarvarande sättningen för provkroppen efter avlastning var

cirka 120% större vid lös ifyllning av däckklipp i jämförelse med

däckklipp som packats med sex överfarter av statisk vält.

• Vibrerande vältning gav ungefär samma kompression av däckklippen

efter sex överfarter som statisk vältning gjorde. Detta innebär att

däckklippens styvhet ej påverkas av ovan två vältningsmetoder.

Det utförda examensarbetet visar att genom att packa däckklipp erhålls ett

styvare och mindre kompressionsbenäget material. Genom att ytterligare

komprimera däckklipp med en statisklast, exempelvis en vägöverbyggnad, blir

däckklippslagret styvare. För att uppnå ett så styvt lager däckklipp som

möjligt skall en vält med en hög linjelast väljas.