Callcenter

Sammanfattning

Abstract

Från och med den 1 januari 2005 ska alla företag inom Europeiska unionen vars aktier eller

värdepapper är noterade på en reglerad marknad tillämpa IFRS i sin koncernredovisning. IAS

36 är en del av det internationella regelverket och innebär att goodwill inte längre får skrivas

av löpande, utan ska istället årligen nedskrivningsprövas. När goodwill prövas för ett

nedskrivningsbehov ska förvärvad goodwill fördelas på de kassagenererande enheter som

förväntas dra nytta av förvärvet. Vid nedskrivningsprövningen jämförs det redovisade värdet

med tillgångens återvinningsvärde, vilket definieras som det högsta av nyttjandevärdet och

nettoförsäljningsvärdet. Tillgången ska skrivas ned om detta värde understiger det redovisade.

Värdet på goodwillposten kan därmed ha en betydande inverkan på resultatet, i synnerhet om

den representerar en stor andel av företagets totala tillgångar. Nedskrivningstestet utgör

följaktligen en viktig del i värderingsprocessen, eftersom felaktig redovisningsinformation

kan vilseleda investerare och andra intressenter. En tidigare undersökning visar att många

företag brister med avseende på de upplysningskrav som ska lämnas angående testet.

Syftet med denna studie är att undersöka och analysera nedskrivningstest av goodwill samt ur

ett revisorsperspektiv beskriva de eventuella problem som uppstår i själva

granskningsprocessen.

För att uppfylla syftet ligger ett hermeneutiskt synsätt till grund för undersökningen. Vidare

har en abduktiv ansats samt en kvalitativ metod valts, eftersom teori och empiri undersökts

växlande och syftet är att beskriva och förklara ett fenomen. Uppsatsens empiriska material

har samlats in genom intervjuer med tre respondenter som alla är verksamma inom IFRS samt

en dokumentstudie av åtta företags årsredovisningar.

Resultatet av min undersökning visar att det svåraste med revisorns granskning utav

nedskrivningstest, är att bedöma rimligheten i de antaganden som företaget har gjort. Likaså

försvåras granskningen vid förekomsten av synergieffekter, när goodwillposten ska fördelas

per kassagenererande enheter. Vad gäller upplysningskraven har det generellt skett en viss

förbättring i de undersökta företagen. Informationskraven som berör kassagenererande

enheter och återvinningsvärde efterföljs i samtliga av de granskade bolagen, medan

tillväxttakten är det upplysningskrav som innehåller flest brister. Om nedskrivningstestet

utförs på ett korrekt sätt bör det enligt studien ge en mer rättvisande bild av företaget, men då

nedskrivningsprövningen bygger på delvis subjektiva antaganden, som många gånger är svåra

att rimlighetsbedöma, kan utfallet bli ett annat i praktiken. Avslutningsvis visar

undersökningen att standarden fortfarande medför vissa tolkningsproblem. I dagsläget finns

ingen myndighet som kan utfärda sanktioner när inte bestämmelserna följs, vilket innebär att

både kvaliteten på testets utförande och mängden information varierar mellan olika företag.