Examensarbete, avancerad nivå

Böjning och återfjädring av höghållfast kolstål

Sammanfattning

LuCoil Steel AB är ett dotterbolag till SSAB Tunnplåt AB. Företagets

huvuduppgift är att tillverka Superstål, ett stål som ger lättare och

starkare slutprodukter jämfört med konventionellt stål. LuCoil har blivit

kontaktade av ett större företag gällande tillverkning av handsågblad. Genom

att använda sig av ett högkolhaltigt kallvalsat stål från LuCoil skulle

slutprodukten bli billigare då härdning av stålet inte är nödvändigt.

Beräkningar när det gäller återfjädring efter böjprov visar att en

sträckgräns på knappt 800 MPa räcker för att klara ställda krav på

sågbladet. Två tilltänkta stål har undersökts i examensjobbet, X177 samt

X203, båda med en sträckgräns på över 1100 MPa vilket innebär att båda

stålen borde återfjädra vid böjprov. Praktiska försök visar dock att så inte

är fallet, båda stålen får en kvarvarande deformation efter böjprov.

Sammanfattningsvis är problemet således att det tilltänkta kallvalsade

stålets egenskaper gällande återfjädring vid böjprov inte överensstämmer med

vad som förväntas ur hållfasthetsprov.

Examensarbetet består av tre större undersökningar: mikroskopering i

svepelektronmikroskop, mätning av restspänningar och bestämning av textur

med hjälp av röntgendiffraktion, samt ett par mindre försök gällande böjprov

och dragprov. Dragprov och böjprov har utförts för att verifiera materialens

hållfasthet samt beteende vid böjning.

Undersökningen i svepelektronmikroskop visar att inre defekter i form av

sprickor finns i råbanden. Efter påvalsning har sprickorna blivit märkbart

fler och längre vilket till en början misstänktes vara orsaken till

deformationen, att många defekter orsakar lokala spänningskoncentrationer

som påverkar det makroskopiska beteendet, men då sprickorna är orienterade

längs valsriktningen fås inte någon större spänningskoncentration.

Resultaten från restspänningsmätningarna samt texturbestämningen visar

istället sådana resultat att problemet kan förklaras. Restspänningar

påverkar ett materials förmåga att bära last då applicerad spänning först

måste balansera restspänningen. Undersökningarna visar att höga

restspänningar finns i stålytan som tillsammans med spänningen böjprovet

genererar närmar sig/överstiger materialets sträckgräns. Vidare visar

resultaten från texturbestämningen att (110) planen på stålytan har en

gynnsam orientering för dislokationsrörelser jämfört med stålets mitt där

planen är orienterade så att dislokationsrörelser har svårare att ske.

Mycket förenklat kan man säga att pga. texturen har materialet lägre

sträckgräns på ytan, högre i mitten och att dragprovet, som testar hela

tvärsnittsarean, är ett medelvärde av dessa två. Då böjprovning belastar

stålets ytterfibrer mest kommer en kombination av restspänningar och det

faktum att dislokationsrörelser sker lättare på stålytan göra att

sträckgränsen överskrids och materialet får en kvarvarande plastisk

deformation.

En avslutande avspänningsglödning på stålen med mycket bra resultat har

också gjorts. Denna glödning lämnas som ett tänkbart lösningsalternativ till

LuCoil.

Läs hela uppsatsen hos lärosätet