Bevisbördans placering i taxeringsprocessen

Sammanfattning

Sammanfattning.

I uppsatsen berörs ämnet bevisbördans placering i taxeringsprocessen. Detta görs

genom användning av en rättsdogmatisk metod. Av frågestelningen utgörs syftet att

utreda vart bevisbördan är placerad på kostnadssidan när det gäller inkomstslaget

näringsverksamhet. Som framgår av uppsatsen är bevisbördan generellt placerad på

den skattskyldige när det gäller kostnadsavdrag. Att så är fallet framgår av den i

doktrinen förda diskussion att placeringen har blivit vedertagen. Vissa undantag

finns, ett är då lag stadgar att bevisbördan är placerad på annat vis. Andra fall är vid

eftertaxering och påförande av skattetillägg, i båda dessa fall anses det så

betungande för den enskilde att bära bevisbördan att den istället placerats på

myndigheten. En bevisbördepunkt placeras även ut på sannolikhetsskalan, denna

placering utgör det beviskrav som skall vara uppnått för att den bevisskyldige skall få

bifall för sitt yrkande. Beviskravet fastställs i de flesta fall av domstolarna då lagen

oftast inte ger utryck för vilket krav som ställs. Om bifall kan medges är beroende av

den bevisning som läggs fram inför rätten samt vilket värde bevisningen ges. En fri

bevisvärdering skall tillämpas där varje enskilt bevis skall bedömas utifrån sitt

specifika värde.