Barnets bästa och barnets processuella ställning

Sammanfattning

Uppsatsen behandlar begreppen barnets bästa och barnets rätt samt vilken

processuell ställning barnet har rätt till, enligt barnkonventionen och

svensk rätt. För att kunna möjliggöra att barnets bästa efterlevs krävs det

att barnet ges en framträdande roll i beslutsfattandet kring frågor rörande

det. Barnkonventionen har transformerats in i svensk lagstiftning vilket

innebär att lagstiftaren måste stifta de lagar som krävs för att

barnkonventionen och dess intentioner skall implementeras i det svenska

samhället. Enligt barnkonventionen skall barn ha talerätt för att på

största möjliga sätt kunna påverka sin egen situation, enligt svensk

lagstiftning tillerkänns barnet inte sådan rättighet, utan barnet har bara

rätt att komma till tals. För att kunna ta beslut som är i enlighet med

begreppet barnets bästa måste barnets inställning i det enskilda fallet

utredas, vilken vikt som skall läggas vid det är dock beroende på vilken

mognadsgrad barnet uppnått. Barnets inställning kan lämnas utan hänseende

på många olika grunder, författaren försöker komma med förslag på ändringar

som eventuellt skulle leda till att barnets inställning redovisas oftare,

än vad som sker i dagsläget. En kortare komparativ del av de nordiska

ländernas tillämpning av barnkonventionen i det hänseendet återges i

uppsatsen, detta har gjorts för att få förslag på alternativa lösningar.