Badhus i Umeälven

Sammanfattning

Redan 1989 startades ett projekt i Umeå som kallades Staden mellan broarna,

med syfte att utveckla kajområdet mellan kyrkbron och Broparken i centrala

Umeå till en attraktiv mötesplats för umebor och besökare. Projektet lades

på is men fick en nystart år 2003 då det lokala fastighetsföretaget

Balticgruppen arrangerade en uppmärksammad men fruktlös arkitekttävling.

Våren 2008 gjordes en ny förstudie av White arkitekter, åt Umeå kommun, där

området indelats i fyra delar efter olika koncept som västerifrån kallas Ung

& Aktiv, Liv & Lust, Rådhusparken samt Lugn & Ro.

I området Rådhusparken, vilket är en förlängning av den nuvarande parken med

samma namn ner till kajen, har de skissat ett kallbad ut i Umeälven. För att

närmare undersöka de tekniska möjligheterna samt de historiska och

kulturella förutsättningarna för att bygga någon typ av bad i Umeälven

upprättades ett examensarbete på 15 hp för en student vid utbildningen

Civilingenjör Arkitektur vid Luleå Tekniska Universitet. Detta arbete

presenteras med två planscher i A1 format, en teknisk och en arkitektonisk,

samt i denna rapport. Förslaget har tagits fram genom studie av andra

anrika badkulturer och andra badanläggningar för att uppnå Umeå kommuns mål

med projektet Staden mellan broarna, framförallt att skapa mötesplatser, en

mångfald av aktiviteter och upplevelser.

Ända sedan urminnes tider har människan använt vatten som källa till hygien,

hälsa och gemenskap. Några framstående kulturer inom badande och

vattenanvändning är det antika Grekland, Romarriket, Konstantinopel och det

finska bastubadandet. Till Sverige kom bastubadandet med vikingarnas resor

österut och svensk badkultur finns dokumenterad sedan medeltiden.

Utvecklingen har gått från bastu och kallbad för att bota sjukdomar,

kurorter för hälsa och gemenskap till att bli mer inriktad på allmän

hygien. Under den andra halvan av 1900-talet förbättrades levnadsstandarden

i Sverige och numera är det ovanligt att inte ha dusch- eller badmöjlighet

i det egna hemmet. Tendenserna går nu tillbaka mot hälsa, rekreation och

sällskap i form av olika äventyrsbad och SPA-anläggningar.

I många städer runt om i Europa byggs städer ut på vattnet, av utrymmes- och

kulturskäl. Flytande hus klarar eventuella översvämningar bättre, centrala

bad fungerar som rekreation för stressade stadsmänniskor och många städer

vill skapa sig ett landmärke. Bland referensobjekten som tittats på till

detta projekt finns Badeschiff, en flytande konstruktion av bryggor och pool

på floden Spree, Berlin: Galaxen, en flytande konferensbyggnad i Betarsjön,

Ångermanland: det flytande badhuset Liljeholmsbadet i Stockholm samt

konstverket, tillika sitt-, dop-, fest- och utsiktsplatsen Observatorium i

Stockholm. Förslaget är en konstruktion som består av två utlöpande bryggor

och dem emellan löper en konstruktion bestående av tre delar: flytande hus,

brygga och pool. Konstruktionen är båtformad för att klara strömmen i älven

bättre och för att ge ett intryck av de många båtar som flutit på Umälven

under dess sjöfarts- och flottningshistoria. De ingående delarna är

separata och fästs var för sig med töjbara vajrar i älvbotten. Poolen är en

gammal pråm och det flytande huset som är integrerat i konstruktionen

inrymmer bad och konferensmöjligheter med bland annat en bastu med

panoramautsikt över älven genom ett hörnfönster. Konstruktionen är anpassad

att klara is, men islossningen kan skapa för stora påfrestningar. Vid behov

kan delarna tas upp eller fraktas bort periodvis. Eftersom Umeälven är

ström och klimatet är kallt så lockas besökarna att bada i poolen istället.

Till förslaget hör en utkikstrappa på kajkanten vars steghöjd

proportionellt följer vattennivån.