Examensarbete, grundnivå
Avfallsminimering i Sverige
Sammanfattning
Avfallsminimering innebär att man genom olika typer av åtgärder minskar mängden avfall
och halten av farliga ämnen i avfallet. Olika faktorer bidrar till uppkomsten av avfall men
viktigast av alla är sambandet med den ekonomiska utvecklingen. Inom EU och i det svenska
miljömålsarbetet har mål satts upp för att minska eller åtminstone inte öka avfallsmängderna.
EU: s strategi för hållbar utveckling har målet att bryta sambandet mellan avfallsproduktion
och ekonomisk tillväxt (s.k. frikoppling), och att kraftigt minska de totala mängder som
genereras genom ökade insatser för att förebygga uppkomsten av avfall, effektivare
användning av resurser och en övergång till mer hållbara konsumtionsmönster.
För att åstadkomma en frikoppling utgör avfallsminimering en av fem huvudsakliga
prioriteringar inom EU:s s.k. avfallshierarki, som ligger till grund för EU:s avfallspolitik. Den
innebär att avfall i idealfallet ska undvikas och det som inte kan undvikas skall återanvändas,
eller återvinnas så långt som möjligt. Deponering ska undvikas så långt som möjligt då den är
det sämsta lösningen enligt avfallsstrategin. Insatser mot avfallsminimering görs också för att
undvika de negativa miljökonsekvenserna och spara på naturresurserna och bidra till en mer
hållbar utveckling inför framtiden
Enligt strategin ska åtgärder och styrmedel bidra till en förskjutning uppåt i avfallshierarkin. I
EU:s ramdirektiv 2008/98/EG där avfallsminimering prioriteras, ska medlemsländerna ta fram
ett nationellt program senast den 12 december 2013, för att förebygga avfall, där mål och
möjliga åtgärder presenteras. Inom varje medlemsland har kommissionen utsett en nationell
koordinator. Avfall Sverige är nationell koordinator och projektet samordnas även av
Naturvårdsverket. I Sverige har regeringen formulerat 16 miljökvalitetsmål som närmare
specificeras i 72 delmål. Avfall ryms under miljökvalitetsmålet ”En god bebyggd miljö” där
det framgår att den totala mängden genererat avfall inte ska öka.
Förutom EU är de andra stora aktörerna som rapporten tar upp inom avfallsminimering Avfall
Sverige, Naturvårdsverket, Håll Sverige Rent, Kommuner samt konsumenter. Olika åtgärder
som bidrar till avfallsminimering är bl.a. effektivt utnyttjande av resurs för en förändring av
våra konsumtionsmönster. Detta kan göras genom återanvändning, minskad kassation och
spill av mat, forskning, ekonomiska styrmedel, miljöanpassad offentlig upphandling, och
åtgärder för minskad reklam. Åtgärder riktade mot konsumenter idag summeras till
informationsåtgärder, kampanjer m.m. som är ett långsiktigt mål mot avfallsminimering,
genom bidrag till mer medvetna val och ändrade beteenden.
I Sverige strävar idag för ett ökat samarbete inom avfallsminimering genom t.ex. olika projekt
och kampanjer som Sverige Minskar Avfallet. Återanvändning verkar vara huvudåtgärden för
att tillmötesgå avfallsminimering inom landet.
Ett koordinerat samarbete mellan samtliga aktörer krävs för ett effektivare arbete mot
avfallsminimering. Framgång kan nås genom ett genomtänkt val och kombination av
styrmedel, ändrade beteende, samt ekonomiska syrmedel i form av skatter och moms som
skapar incitament för konsumtion av miljövänligare produkter.
Många länder idag följer olika trender med avseende på avfallsminimering: att bryta
sambandet mellan ökade avfallsmängder och BNP och involvering av andra aktörer utanför
avfallssektorn med konsumenter och specifikt matavfall i fokus. Dock har endast Tyskland
kunnat minska sin avfallsmängd gentemot BNP och problemet med avfall fortsätter att vara
ett ouppklarat dilemma i andra länder.Sverige kan fortfarande göra mer insatser inom avfallsminimering. Enligt statstiken visar det
sig att konsumenter inte gör tillräckligt med att minska avfallet. En jämförelse med andra
länder visar även att kommuner kan erbjuda fler tjänster för att bidra till avfallsminimering
och de utvalda relevanta forskningsbaserade styrmedlen kan tillämpas nationellt, istället för
lokalt.
Många problemområden hindrar uppfyllandet av avfallsminimering såsom avfallsförbränning,
Åtgärder för att minska energiförbrukning som olika isoleringstekniker och produktion av
fordon som är energisnåla. Slutligen är konsumenters attityd och livsstil för att köpa nytt och
slöseri en svår utmaning inom arbetet för avfallsminimering.
Om arbetet inom avfallsminimering blir mer fördjupat och samordnat mellan olika aktörer
kan mycket mer göras inom området. För att minska avfallsmängderna och flytta fokus uppåt
i avfallshierarkin, behövs andra starkare drivkrafter och styrmedel som kan utvecklas med
hjälp av forskning. Tidsramen för styrmedlen är också viktig för att effekten kan lättare
studeras och utvärderas. Om dessa förändringar sker kommer Sverige att vara på god väg att
uppfylla direktivet.