Analys av främre upphängningsklack till Rb74

Sammanfattning

Under 1990 talet tilldelades det nya stridsflygplanet JAS 39 Gripen det

svenska flygvapnet. I detta högpresterande system innefattas en del vapen.

Ett av de vapensystem är den inköpta amerikanska jaktroboten AIM-9

Sidewinder, eller robot 74 (Rb74) som den benämns i Sverige. I

Gripensystemet bärs denna robot fäst på sida i vingens yttre kant, vilket är

på liknande sätt som t.ex. de amerikansktillverkade F-18 Hornet flygplanen.

Det har dock på senare tid, enligt uppgift, visat sig att en del brott har

skett i infästningen mellan robot och lavett hos olika modeller av de

amerikanska flygplanen, vilket förefaller bero på utmattningsbrott i de

upphängningsklackar som fäster roboten mot dess lavett. Detta är något som

även skulle kunna inträffa på de svenska upphängningsklackarna efter att

viss del av livslängden har förflutit. Brotten visar sig ha skett på den

främre upphängningsklacken och det finns idag tre olika versioner av

klacken.

Detta examensarbete utförs på uppdrag av Försvarets materielverk (FMV) och

syftar till att jämföra dessa tre versioner och analysera dem med avseende

på statisk hållfasthet och utmattning. De tre klackarna benämns i rapporten

som svensk-, ny amerikansk- och gammal amerikansk klack. Dimensionerande för

den statiska hållfastheten är ett lastfall benämnt J122 och

utmattningsanalysen bygger på cyklisk G-belastning under robotens livslängd

räknat i flygtimmar. Klackarna har utifrån tilldelat ritningsunderlag

modellerats i CAE programmet I-DEAS och FE-analyserats med belastningar

enligt givna lastfall.

Resultatet av analyserna blev att endast den svenska klacken klarar både det

statiska lastfallet och utmattningskravet. Den nya amerikanska klacken

överskred töjningsgränsen med 4 % och den gamla amerikanska överskred

brottgränsen med 28 % vid det dimensionerade statiska lastfallet. Samtliga

här analyserade upphängningsklackar bedöms klara utmattningskravet.