Överflödiga upprepningar Hur andraspråkstalare hanterar pleonasmer och tautologier
I det svenska språket förekommer många uttryck där man framför ett innehåll två gånger, som exempel kan nämnas klart och tydligt eller rätt och riktigt. Dessa uttryck är idiomatiska men det andra ordledet i uttrycket bifogar ingen ny information. Istället vill man förtydliga något genom att säga det man vill ha sagt ännu en gång.Det finns även uttryck i svenskan som kan verka ganska klumpiga, det är när man försöker vara extra tydlig men istället uttrycker sig överflödigt genom att säga samma sak två gånger. Exempel på sådana uttryck är återupprepa, kort dvärg och orsaken beror på.I den här uppsatsen har jag tittat närmare på dessa mer eller mindre överflödiga ord och uttryck som används i både retoriskt syfte och även förekommer i vardaglig text och tal. Jag undersöker hur de uppstår, vilken funktion de har och hur de används.Mitt mål är att ta reda på om den här typen av upprepningar utgör ett hinder eller inte för inlärare av svenska. Blir det svårare att förstå eller förenklar det förståelsen när fler ord än nödvändigt används?Om hur pleonasmer och tautologier förstås av andraspråkstalare finns tidigare, vad jag vet, inget skrivet. Ganska mycket har däremot skrivits om andraspråkstalares tillägnande av kollokationer och hur de upplevs som hinder. Förutom min egen undersökning kommer jag ta hjälp av det som finns skriver om kollokationer för att ta reda på vilka problem som uppstår när andraspråkstalare möter pleonasmer och tautologier.I den här uppsatsen gjorde jag en undersökning med några andraspråkstalare där jag lät dem möta några exempelmeningar som innehåller pleonasmer och tautologier.Det jag kom fram till var att några pleonasmer kanske kan förtydliga men oftast innebär de liksom tautologier ett hinder för de som är nya i svenska språket.