Äldre resenärers upplevelse av sociala möten i närtrafiken
Aktuell äldreforskning visar att det finns ett starkt stöd för att sociala relationer har ett positivt samband med äldres livskvalitet. En form av förebyggande hälsoarbete är att skapa och främja olika former av sociala mötesplatser för äldre där de kan uppleva meningsfulla möten med andra människor. Närtrafiken är en offentlig miljö där äldre resenärer regelbundet möter andra passagerare och förare. Syftet med studien är att analysera vilka förutsättningar för meningsfull social interaktion som finns i närtrafiken och därigenom nå förståelse för närtrafikens betydelse för äldre resenärers möjligheter till sociala möten i den urbana miljön. Studien ämnar besvara följande frågeställningar: Vilka mönster av social interaktion förekommer i närtrafiken? Hur upplever de äldre resenärerna den sociala interaktionen i närtrafiken? Hur kan närtrafikens offentliga rum beskrivas? Analysen sker med hjälp av teoribidrag från främst symbolisk interaktionism, Erving Goffmans rituella ansats samt teorin om interaktionsritualer. Studien bygger på deltagande observation och intervjuer med tio äldre resenärer i två närtrafiksområden: Gubbängen/Svedmyra och Lidingö. Resultatet visar att de främst förekommande sociala interaktionsmönstren i närtrafiken är s.k. interpersonella ritualer som hälsnings- och konversationsritualer. De sociala relationerna mellan resenärerna kan beskrivas som s.k. svaga band och s.k. känslomässiga-sekundära relationer. Relationen till föraren upplevs som särskilt betydelsefull och kan beskrivas som s.k. känslomässig-sekundär relation. Närtrafikens offentliga rum kan beskrivas som en informell social mötesplats som delar många av den s.k. tredje platsens egenskaper och är en miljö där interaktionsritualer kan skapas. Resultatet ger ett visst stöd för att lyckade interaktionsritualer har ägt rum i närtrafiken.