Ägarlägenheter - finns möjlighet till etablering i befintlig bebyggelse?
Bakgrunden till arbetet ligger i de lagändringar som trädde i kraft den 1 maj 2009. Med hjälp av dessa blir det möjligt att inrätta ägarlägenheter som en ny boendeform i Sverige. Vi vill klargöra vad som gäller för att få inrätta ägarlägenheter i befintlig bebyggelse samt utreda hur erfarenheter, kunskaper och förväntningarna på den nya boendeformen ser ut.
Vid ett flertal tillfällen sedan 1990-talet har frågan om att få inneha enskilda lägenheter i flerbostadshus med äganderätt s.k. ägarlägenheter varit aktuell. År 2004 infördes möjlighet till tredimensionell fastighetsindelning, vilket är avgörande för att kunna skapa ägarlägenheter. Boendeformen är vanlig utomlands. Lagändringarna för hur en ägarlägenhet i Sverige ska ses påminner mest om Danmarks ejerlejigheder.
En ägarlägenhetsfastighet ska innehålla endast en bostadslägenhet, som vanligtvis utgörs av lägenhetsutrymmet inklusive ett ytskikt, och ingå i en sammanhållen enhet om minst tre sådana. De kan bildas antingen i nyuppförda byggnader eller genom ombildning av äldre byggnader där det aktuella utrymmet inte till någon del har använts som bostadslägenhet under de senaste åtta åren.
Vid fastighetsbildning måste Lantmäteriet ta i beaktande att fastigheten som bildas blir varaktigt lämpad för sitt ändamål samt rättsligt försäkrad tillgång till vatten och avlopp. Det bästa sättet att försäkra en byggnad dessa tillgångar är genom bildandet av en gemensamhetsanläggning eller med fastighetsbildningsservitut. En gemensamhets-anläggning förvaltas av en samfällighetsförening där fastighetsägarna är andelsägare i föreningen.
Utifrån intervjuerna kan man konstatera att erfarenheten och kunskapen om ämnet är begränsad. Förväntningarna på den nya boendeformen är högt ställda. Man tror bl.a. att tillkomsten kan leda till minskat tryck på bostadsmarknaden och ge möjlighet för fastighetsägare att utnyttja onyttiga ytor på ett bättre sätt.