Vi ska ju vara deras stöd, med bakbundna händer.
En kvalitativ studie om mötet mellan boendestödjare och brukare.
Syftet med studien var att undersöka hur brukare med psykiska funktionsnedsättningar och boendestödjare upplever brukarnas situation och insatsen boendestöd. Gemensamt för brukarna vi intervjuade var att de hade en psykisk funktionsnedsättning. Till vår hjälp för att undersöka detta använde vi oss av intervjuer med tre boendestödjare och tre brukare, sex informanter totalt. Intervjufrågorna utformades utifrån studiens syfte och frågeställningar. En av studiens huvudsakliga resultat var att många av brukarna såg boendestödjarna som en form av social kontakt, som någon de kan sitta ned och prata med och även anförtro med privata känslor. Slutsatsen av detta var att boendestödet handlade om mycket mer än att skapa en självständig tillvaro för brukarna. Studien visade också på att boendestödjarnas arbete blivit mer krävande, som en följd av ständigt nytillkomna brukare med varierande grad av funktionsnedsättning och medföljande behov. Personalens upplevelser av sitt arbete som mer komplext såg vi som en indikation på att kompetensutvecklingen inte gått i samma takt.