Veera och Kirill Västerut
Syftet med studien a?r att underso?ka pa? vilket sa?tt en slagverkare anva?nder kroppen som semiotisk resurs samt hur o?vningsprocessen under en begra?nsad period a?r utformad. Fo?r att underso?ka detta har jag under en femveckorsperiod o?vat pa? ett marimbastycke 20 minuter om dagen fem dagar i veckan och dokumenterat detta genom videoobservationer och loggboksskrivande. I analysen utga?r jag ifra?n ett designteoretiskt perspektiv. I resultatet redovisas att kroppen anva?nds ba?de som uttrycksmedel men a?ven som ett substitut fo?r metronomen. Under o?vningspassen ligger ett stort fokus pa? tempo och stycket o?vas i uppdelade avsnitt och sa?llan som helhet. I diskussionen debatteras mitt anva?ndande av kroppen som semiotisk resurs utifra?n ett designteoretiskt perspektiv. Vidare diskuteras i fo?rha?llande till relevant litteratur och forskning huruvida min o?vningsstrategi a?r fo?rdelaktig fo?r min progression.