Vattenskärning
Teknologin och dess tillämpningsområden
Vattenskärning anses generellt vara en mångsidig bearbetningsteknik med en mängd tillämpningsområden. Ren vattenskärning gör det möjligt att skära i mjuka material som gummi, medan tillsatt abrasivmedel tillåter skärning av bland annat stål och keramik. Skärningen lämnar inga restspänningar eller någon värmepåverkan i materialet. Dessutom blir ytfinheten så bra att man ofta slipper efterbehandling. Processen skapar inte heller några farliga gaser och är relativt miljövänlig. Syftet med detta arbete har varit att undersöka vattenskärningstekniken, dess nuvarande samt nya tillämpningsområden. Målet har även varit att jämföra tekniken med alternativa bearbetningsmetoder för att klargöra för? och nackdelar mellan dessa. Detta gjordes i syfte för att undersöka vilken teknik som är lämpligast att använda beroende på egenskaper såsom material, materialtjocklek och storlek av tillverkad serie. Arbetet har skrivits från Sverige och Frankrike och därmed har man valt att undersöka ifall användningsområdena hos vattenskärning skiljer sig mellan de två länderna. För att uppnå syftet valdes tre frågeställningar för att besvara hur man utökar tillämpningsområdet för vattenskärning, vilka för? respektive nackdelar vattenskärning har jämfört med andra skärmetoder och hur tillämpningsområdena är annorlunda mellan Frankrike och Sverige. De huvudsakliga informationskällorna för arbetet har varit intervjuer med tillverkande företag som använder sig av vattenskärning, leverantörer av vattenskärningsmaskiner och forskningsinstitut. Teoretisk komplettering har skett i form av informationssamling från litteratur och vetenskapliga artiklar. Valda primärkällor är företagshemsidor hos aktörer inom bearbetningsindustrin. Rapporten visar att vattenskärningstekniken är applicerbar inom ett flertal industrier och att tillämpningsområdena skiljer sig mellan Frankrike och Sverige; i Frankrike används vattenskärning främst inom livsmedelsindustrin, medan den är mer utbredd inom verkstadsindustrin i Sverige. Aktörer på den svenska marknaden är skeptiska till användning av vattentryck på över 400 MPa, trots att det tyder på många fördelar. Den huvudsakliga begränsningen hos vattenskärning är tjockleken hos materialet. Vid skärning av stål över 30 mm kan strålen fördröjas och resultera i en ickeprecis skärning, ett problem som löses genom att ändra skärparametrar såsom skärhastighet eller genom snedställning av skärmunstycket. Efter en utvärdering av plasma?, laser? och vattenskärning, kan man konstatera att ingen metod är direkt konkurrerande med en annan, då varje teknik lämpar sig bäst inom sitt respektive användningsområde. Teknikerna kompletterar snarare än konkurrerar med varandra.