Variationsskapande spelljuddesign
kvantitet eller processering?
Denna uppsats behandlar två tillvägagångssätt för att kringgå problemet med upprepande ljudbild i spelsammanhang. Studien jämför om dessa ur ett kvalitativt hänseende skiljer sig och i så fall, vilken av dessa metoder som föredras. Ljudläggning enligt kvantitetsmodellen har jämförts med processeringsmodellen. Kvantitetsmodellen innebär att variationen i ett visst ljudmoment skapas genom att addera fler unika ljud. Fler unika ljud ger större variation. Processeringsmodellen innebär att variationen i ett visst ljudmoment skapas genom att ändra på egenskaperna hos befintliga ljudfiler. Fler egenskapsförändringar ger större variation. Ett dataspel ljudsattes från grunden på två sätt, uteslutande med dessa metoders olika tillvägagångssätt som skillnad. Kvantitetssljudbanken försågs med 20 gånger fler råmaterialsfiler. Processeringsljudbanken behandlades med olika interaktiva redskap (volym, tonhöjd, attack, release) så att båda ljudbankerna innehöll lika många variationer. Ett lyssningstest med 20 försökspersoner genomfördes för att undersöka skillnaderna. Resultatet visade att det inte förelåg en upplevd kvalitativ skillnad mellan de två ljudläggningsmetoderna och att ljudläggare därmed kan spara arbetstid och kostnader genom att applicera interaktiva processeringssfunktioner i kommande spel.