"Varför ska man bli ihoptutad med någon man inte vill leka med?"
En studie av förskolepedagogers syn på könssegregering, möjligheter och begränsningar gällande barns lek.
Studiens syfte var att synliggöra vilka faktorer som enligt pedagogerna bidrog till att barn generellt sett, ju äldre de blir, leker alltmer könssegregerat, vilket också var den första forskningsfrågan. Den andra forskningsfrågan var vid vilken ålder pedagogerna menade att könssegregeringen började synas. Syftet fortsatte med att genom att synliggöra faktorerna, skulle studien undersöka vad pedagoger kan göra för att motverka den socialt konstruerade segregeringen och främja lek mellan flickor och pojkar, vilket också var den tredje forskningsfrågan. Metoden som användes var kvalitativa intervjuer med fem förskollärare på två olika förskolor. Resultatet visade att pedagogerna hade olika syn på vad som påverkade barnens lek utifrån kön och genus. Den ena var en syn på genus som socialt konstruerat och förändringsbart genom påverkan från miljö och material samt pedagogers språk och bemötande av barnen. Den andra var en essentiell syn på att biologin styr att flickor och pojkar leker på olika sätt vilket inte är förändringsbart. Pedagogerna ansåg att könssegregeringen började synas vid 4-6 års ålder. För att främja lek mellan flickor och pojkar behöver pedagoger mer kunskap inom genuspedagogik för att sedan kunna problematisera verksamheten och sina förhållningssätt i förhållande till kön och genus samt diskutera vilken gemensam grund de har att stå på. Genom kunskap om hur genus konstrueras kan pedagogerna minska segregeringen genom att få barnen att känna sig som en gemensam grupp barn istället för en grupp flickor och en grupp pojkar.