Vårdpersonalens upplevelse av det vårdande mötet med äldre
Under 1900-talet har befolkningen blivit och blir allt mer inaktiva, fritiden
tillbringas till stor del framför TV: n eller datorn. Idag är vuxna svenskar
inte tillräckligt fysiskt aktiva och många motionerar aldrig. För dem är risken
störst att drabbas av välfärdssjukdomar och en för tidig död. Undersökningar
har visat att 70-90-åringar kan få ett ökat välbefinnande av fysisk aktivitet,
därför är det intressant om vårdpersonal genom ett vårdande möte kan få äldre
att motiveras till ökad fysisk aktivitet. Syftet med studien var att genom tre
intervjuer beskriva hur vårdpersonal skapar lust och motivation till ökad
fysisk aktivitet hos äldre personer. Studien är utförd genom kvalitativ form.
Teoretikern som används i studien är Dorothea Orem. I Orem's egenvårdsteori ar
huvudtesen att människor i vissa situationer inte är i stånd att själva utföra
det som upprätthåller liv, hälsa och välbefinnande. Vårdpersonalen måste då ge
den omvårdnaden som människorna ej själva kan utföra och har i sitt yrke
skickligheten att planera, genomföra och motivera. Just det vårdvetenskapliga
begreppet egenvård har stor betydelse när det gäller att motivera till ökad
fysisk aktivitet. Som metod i studien användes innehållsanalys, där
intervjuerna analyserades och sammanställdes. Resultatet i studien tyder på att
vårdpersonalen upplever att skapa en relation med patienter och att inneha
teoretisk kunskap är grundläggande för att skapa lust och motivation till ökad
fysisk aktivitet hos äldre. Analysen visar att personliga förutsättningar som
behövs för att skapa en relation innefattar förståelse, förtroende, engagemang
och uppmuntran. Teoretisk kunskap innefattar samtalsteknik, motivationstrappa
och FaR- fysisk aktivitet på recept. Slutsatsen visar att ett bra vårdande möte
mellan vårdpersonal och patient är viktigt för att kunna motivera patienten
till att bli mer fysiskt aktiv.