Våldtäkt ur ett mansperspektiv
Syftet med den här uppsatsen är att se på hur sex mäns syn på och förståelse av våldtäkt ser ut och att undersöka hur detta kan relateras till rådande genusordning, till konstruktionen av genus och heterosexualitet. För att uppfylla syftet med uppsatsen och besvara mina frågeställningar, har jag genomfört en intervjustudie med sex svenskfödda, heterosexuella, medelklassmän födda på 70-talet.Uppsatsen utgår från tanken att vi lever i en genusordning som bland annat karaktäriseras av mäns överordning och kvinnors underordning. Genus förstås som något som ständigt konstrueras. Våldtäkt ses dels som en konsekvens av genusordningen och dels som fungerande upprätthållande av den samma. Tidigare forskning visar att våldtäkt inte kan förklaras med hänvisning till förklaringsmodeller som inte tar hänsyn till konstruktionen av genus och heterosexualitet. Ett sociologiskt och feministiskt angreppssätt för att förstå våldtäkt handlar om att belysa våldtäkt i relation till övriga samhällsstrukturer. Tidigare forskning visar att relationen mellan våldtäkt och annan sexuell samhandling är flytande och att övergrepp kan förstås som något annat än våldtäkt via en rad omständigheter. Överfallsvåldtäkten tjänar som mall för förståelse av alla våldtäkter vilket leder till att endast extrema fall av våldtäkt uppfattas som just våldtäktI resultatdelen redogörs för informanternas förståelse för våldtäkt. Informanterna har en principiell förståelse av våldtäkt som definieras som allt sexuellt som sker efter att kvinnan sagt nej. När diskussionen kring våldtäkt fördjupas visar det sig dock att informanternas principiella förståelse omtolkas. Via en rad omständigheter, visar det sig att det informanterna egentligen avser som en riktig våldtäkt är överfallsvåldtäkten. Jag visar även på hur våldtäkt kan fylla en funktion i skapandet av maskulinitet och hur mäns våld konstrueras som en självklar del av maskulinitet.