Våldtäkt mot barn eller sexuellt utnyttjande av barn. En komplicerad gränsdragning - En utvärdering av rättstillämpningen av den nya sexualbrottslagstiftningen
Guantanamofångarnas status - abstractSyftet med denna uppsats är att utreda Guantanamofångarnas juridiska status. Detta görs genom en diskussion av följande frågor:-Varför och på vilka grunder har USA fattat beslutet om att inte tillerkänna Guantanamo-fångarna krigsfångestatus? -Vad har fångarna för möjlighet att få sin status prövad? -Kan den uppkomna situationen ha någon inverkan på framtida internationell rätt? -Kan den uppkomna situationen påverka hur eventuellt tillfångatagna amerikaner i en framtida internationell väpnad konflikt blir behandlade? Svaren på dessa frågor har sökts genom litteraturstudier och inhämtande av information från internet. Faktablad och pressbriefings från Vita Huset och Försvarsdepartementet i USA har legat till grund för min analys av USA och Bush-administrationens argument. Dessa källor har kompletterats med kommenterande material författat av forskare från olika juridiska högskolor och universitet i USA. Uppsatsen visar att USA skiljer på fångar som är Talibanska soldater, samt fångar som är medlemmar i al-Qaeda. USA tillerkänner ingen av kategorierna krigsfångestatus, men på olika grunder. De hävdar att Talibanerna inte uppfyller kraven stadgade i Tredje Genèvekonventionens (GK III) artikel 4 A2 (bl a krav på utmärkande tecken, att bära sina vapen öppet, utvecklade orderstrukturer), men vad som glöms bort är att om de Talibanska soldaterna tillhör Afghanistans reguljära styrkor så behöver de inte uppfylla dessa krav. Al-Qaeda-fångarna hävdas tillhöra en terroristorganisation, och de är då, enligt USA, per definition diskvalificerade från rättigheten att betraktas som krigsfångar. Som situationen är just nu befinner sig fångarna i ett legalt tomrum, de är inte anklagade för något brott, men inte heller fria. Fångarna har, enligt USA, ett antal olika rättsmedel som de kan använda sig av. Kommissioner, granskningsråd (Review boards) och rådet för bestämmande av status (Combatant Status Review Tribunal, CSRT). Dock är ingen av dessa, för ändamålet specialskapade, instanser att anse som en artikel-5-tribunal (enl. GK III), och i praktiken hjälper de inte fångarna alls. Eventuellt kan fångarna även använda sig av Habeas Corpus, som är en amerikansk rättighet att kunna ifrågasätta lagligheten av ett gripande av ens person. USA:s Högsta Domstol dömde till förmån för fångarna men senaten har röstat igenom ett förslag som går emot domarna, så det är ännu för tidigt att uttala sig i frågan. Många författare är eniga om att den uppståndna situationen kommer att påverka hur tillfångatagna amerikanska soldater blir behandlade i framtiden, samt hur det internationella samhället kommer att se på den internationella rätten. På vilket sätt är dock ännu oklart. Mina egna slutsatser är att USA har dragit alla fångar över en kam, men Bush-administrationen borde ha låtit en behörig domstol, enligt GK III artikel 5, bedöma vilka av fångarna som har rätt till krigsfångestatus och vilka som inte har det, eftersom deras status är att anse som oklar.