Vad gör man när allt är prövat men inget fungerar?
Syftet med detta arbete har varit att få en ökad förståelse om varför vissa klasser får problem i skolan och hur man kan gå tillväga för att lösa detta. Arbetet är begränsat och har sin utgångspunkt i en mellanstadieklass, någonstans i vårt avlånga land, där varje undervisningstillfälle var i totalt kaos. Vad som framkommit var att det fanns många omständigheter som bidrog till att klassen inte fungerade. Några exempel på detta var skolbyte, bristande auktoritet, gruppdynamik och avsaknad av kontinuitet. De åtgärder som vidtogs för att lösa de problem som fanns i klassen var bl.a. åtgärder från skolan i form av samtal, mer resurser, att koppla in ett trygghetsteam och kalla in föräldrarna. Föräldrarnas åtgärder resulterade i schemalagda besök i skolan, lägerskola och skrivelser till de lokala politikerna. Den metodiska ansats som gjorts i detta arbete tar sin utgångspunkt i den hermeneutiska forskningstraditionen där metoden i huvudsak har varit av kvalitativ art och därför har tolkningen en framträdande plats. Intervjuer har genomförts med skolledare, representant ur skolans trygghetsteam samt föräldrar i den aktuella klassen. Även en mindre kvantitativ undersökning har gjorts bland eleverna om hur de upplever sin skolsituation i dag. Det resultat som presenteras har tolkats ur ett sociologiskt perspektiv där ena sidan representerar reproduktion av vissa givna handlingsmönster när det exempelvis gäller normer och där den andra sidan menar att det idag inte finns några givna normer eftersom samhällets gemensamma referensram förändrats. Följande slutsatser kan dras varför gruppen fick problem: När läraren/arna inte var konsekventa och hade struktur skapades turbulens och otrygghet i klassrumssituationen. När någon förändring skedde i gruppen framkallades oro. Konflikter av olika slag splittrade elevgruppen. Förutsättningen att lösa de aktuella problemen var samarbete mellan hem och skola.