Utvecklingen från singelslice CT till multislice CT
ur ett tekniskt och stråldosperspektiv
Tekniken inom datortomografin har utvecklats explosionsartat främst det senaste decenniet från att år 1993 erhålla 2 samtidiga snitt per rotation runt patienten, till år 2008 erhålla 64 samtidiga snitt per rotation. Utvecklingens största utmaning har varit att begränsa stråldosen till patienten så pass att de erhållna bilderna är av tillräcklig kvalité så att en rättvis diagnos kan fastställas. Trots ett ständigt arbete med att reducera stråldosen inom datortomografins multisnitt teknik kommer det alltid att finnas fysiska principer som påverkar dosökningen jämfört med singelsnitt tekniken. Däremot kan röntgensjuksköterskan påverka stråldosen till patienten avsevärt genom att jobba utifrån viktiga begrepp. Syftet med detta arbete är att beskriva utvecklingen från singelsnitt till multisnitt tekniken och vad detta fört med sig i aspekter som stråldos och bildkvalité. Arbetet tar även upp allmänna strategier för stråldosreducering. Metoden som använts är en litteraturstudie där aktuell litteratur i form av ämnesböcker samt relevanta artiklar sökta inom Luleå Tekniska Universitets databaser studerats. Resultatet visade att teknikens utveckling har fört med sig en rad förändringar. Stråldosen har blivit något högre men med hjälp av ständigt utvecklade dosreducerande system lyckas den hållas nere på rimliga nivåer. Vidare så har det blivit möjligt att scanna av en större volym på kortare tid med bibehållen bildkvalité, detta medför även att belastningen på röntgenröret minskar. Utvecklingen inom tekniken gynnar bland annat patienter som av olika anledningar har begränsningar med att ligga stilla vid undersökningen samt har nedsatt förmåga att hålla andan vid själva bildtagningen. Stråldosens storlek beror mycket på tekniken i sig men som operatör kan man många gånger reducera stråldosen till patienten genom kunskap inom området.