Utvärdering av brist- och stråkanalyser på Vägverket Region
Norr
För att uppnå de av regeringen uppsatta transportpolitiska mål och visioner krävs det beslut om åtgärder. En förutsättning för att beslutsfattarna ska ta bra beslut är att de har tillgång till information. Informationen samlas i olika underlagsmaterial som till exempel stråk- och bristanalyser vilka detta examensarbete koncentreras på. Ett viktigt förhållningssätt inom all vägplanering är fyrstegsprincipen. Brist- och stråkanalyser kommer in i ett tidigt skede i Vägverkets planeringsprocess. Det övergripande syftet med examensarbetet har varit att undersöka hur och i vilken utsträckning som brist- och stråkanalyser används, för att utreda om de är värda att ta fram samt att ge förslag på om förbättringar kan göras i arbetet med dessa. Intervjuer med anställda på Vägverket var den arbetsmetod som främst nyttjades för att utreda det övergripande syftet. Både brist- och stråkanalyser är relativt nya arbetsmetoder som fortfarande är under utveckling. Utvecklingen av bristanalyser har kommit längst och därför kom examensarbetet naturligt att behandla dessa i större utsträckning. Resultatet från studien klargjorde att bristanalyser är värda att ta fram när beställaren känner att det behövs mer information för att besluta om vilka åtgärder som ska genomföras (om det överhuvudtaget behövs någon åtgärd). En motivering till detta är att det finns en potential till att spara resurser då bristanalysen i vissa fall utmynnar i förslag på åtgärder som inte kräver att en dyrare förstudie tas fram, främst påverkansåtgärder och mindre fysiska åtgärder som sker inom befintligt vägområde. Andra argument för att bristanalyser ska användas är att de kan vara en hjälp vid prioritering av åtgärder, de stärker planeringsprocessen genom att dokumentera det tidiga skedet, de kan användas till att förse externa med information, de är en möjlighet till att delta i kommunernas tidiga planering och sist men inte minst säkerställer de att fyrstegsprincipen används. De förbättringar av bristanalyser som studien kom fram till var att sektorsåtgärder som föreslås i bristanalysen måste tas omhand och utföras annars är det ingen mening med att lägga tid och kraft på att ta fram sådana åtgärdsförslag. Diskussioner inom Vägverket om hur bristanalyser ska tas fram och utformas bör dock fortsätta. När det gäller stråkanalyser var det inte möjligt att undersöka i vilken utsträckning de används då endast ett fåtal har färdigställts i dagsläget. Dock har denna typ av underlagsmaterial en stor potential till att utgöra en god grund för all planering vidare i vägplaneringsprocessen eftersom de kan användas som bakgrundsinformation vid beslut och framtagande av olika handlingar. Stråkanalysen kan ge en överblick för vilka funktioner som är viktigast längst ett stråk och då kan strategier tas fram för vad som behöver åtgärdas för att helheten ska bli så bra som möjligt. Slutsatsen är att stråkanalyser är värda att arbeta med. Dock måste ett fortsatt arbete med materialet fortgå så att metoder och former utvecklas utifrån ytterligare erfarenheter av arbetssättet. Det går också att säga att ett fortsatt arbete med stråkanalyser motiveras av att flera av intervjupersonerna ansåg att de skulle ha haft hjälp av ett sådant underlagsmaterial om det hade funnits tillgängligt vid olika tillfällen.