Utredning av lämplig rivningsmetod för truppbefästningar, med avseende på miljöpåverkan
Starten av kalla kriget medförde att Sveriges dåvarande regering beslutade att utvidga försvaret i de nordligaste delarna av landet. Detta innebar bland annat en omfattande utbyggnad av truppbefästningar och armébatterier. Nyttan av truppbefästningar har dock minskat kraftigt i dagens krigsföring. På grund av att Fortifikationsverket är fastighetsägare samt att Försvarsmakten inte längre vill hyra truppbefästningarna, har man beslutat att avyttra stora delar av beståndet. Det finns olika sätt att avyttra en truppbefästning. Markägaren kan överta värnet, värnet kan plomberas, rivas eller totalrivas. Fortifikationsverket vill veta vilket alternativ som är det miljömässigt mest fördelaktiga i olika situationer. Detta arbete syftar till att utreda miljöpåverkan för rivning av truppbefästningar. Detta görs genom att jämföra de tre olika rivningslösningarna. Värnet som studerats är en Sk 10 Kupol vilket är ett skyddsrum med 10 sovplatser byggt som en kupol. Från maskiner och lastbilars förbrukningsvärden räknas totala utsläpp ut för tre olika typer av rivningsalternativ och tre olika avstånd. Resultaten av uträkningarna visar på stora skillnader i dieselförbrukning mellan olika alternativ och avstånd. Maskiner och lastbilars miljöpåverkan består till stor del av utsläpp från avgaser. De utsläpp som kommer från en dieselmotor är koldioxid, koloxid, kväveoxider, kolväten och partiklar. Av dessa utgör koldioxid den största delen och utsläppen av koldioxid är ett av de största miljöproblem vi står inför i dagsläget. Genom att välja rätt rivningsalternativ till rätt plats och omständighet kan man göra stora besparingar för miljön. Resultatet visar att plomberingsalternativet vid alla avstånd är ett miljömässigt bättre alternativ jämfört med både rivning och totalrivning för avyttring av en Sk 10 Kupol. Man kan anta att så är fallet för alla likvärdiga värn eftersom de har en liknande grundkonstruktion med en skyddsrumsdel och ingångar. I de fall där plombering inte är möjligt på grund av utformning av värnet blir rivning det givna alternativet. Den miljöpåverkan som en rivning innebär vid långa avstånd är lägre än påverkan av en totalrivning på korta avstånd. Totalrivning är bara användbart inom tätbebyggt område där åtgärden skapar möjlighet för markägaren att bygga på platsen för värnet.