Utländska läkares ordförståelse
I denna uppsats redovisas en undersökning av 24 utländska läkare. Det är tvågrupper med tolv läkare i varje. Ena gruppen utgörs av EU-läkare som äryrkesverksamma i Sverige, och den andra gruppen är studerande från s.k. tredjeland och arbetar ännu inte i sjukvården. Grupperna har olika genomsnittligvistelsetid ca fyra respektive tre år. Dessa grupper är intressanta för de har olikavägar till den svenska sjukvården. EU-läkare får automatiskt efter ansökan sinsvenska legitimation utfärdad av Socialstyrelsen, medan läkare med ursprungslandutanför EU/ESS har en betydligt längre väg till svensk legitimation.De har alla genomfört samma ordförståelsetest. Undersökningen består av tvådelar; den första delen handlar om att de ska göra en självskattning av svåra ordutifrån 30 olika meningar. Den andra delen innebär att de ska skriva egna förklaringarutifrån 46 olika bjudord som står med fet stil i ett antal patientbeskrivningar.Dessa beskrivningar är tagna från ett medicinskt test, TULE-provet, som ärobligatoriskt för allmänläkare som kommer från länder utanför EU, men inte förEU-läkare. Dessa förklaringar har sedan bedömts utifrån helt rätt förklaring,delvis rätt, felaktig och utelämnad förklaring. De två kategorierna delvis rätt ochfelaktiga förklaringar har bedömts utifrån vad det är som brister i förklaringarna.Det finns likheter mellan grupperna, vad gäller ord som upplevs som svåra ord.En tydlig skillnad i sammanställningen av ordförklaringarna kan sammanfattas iatt EU-läkarna har en större andel helt korrekta förklaringar på bjudorden, 63 %mot 50 % i studerandegruppen. Slås grupperna felaktiga eller utelämnadeordförklaringar ihop är det fler ord i studerandegruppen som sex läkare eller flerinte klarar (15 olika ord). Motsvarande siffra bland EU-läkarna är sex ord d.v.s.mindre än hälften så många ord som sex läkare eller fler inte klarar.Studiens resultat väcker tankar kring hur utländska läkare introduceras till densvenska sjukvården, och vikten av en god språklig introduktion.