Urbaniserings- och suburbaniseringsmönster
en undersökning mellan åren 1986 och 1995
Definitionen för urbanisering är enligt nationalencyklopedin: ? urbanisering, ökande stadsboende, en process som definitionsmässigt varierar mellan länder och världsdelar?. Suburbanisering är i det här fallet en utflyttningsprocess från tätorter till tätorternas ytterområden. Dessa två fenomen har undersökts med hjälp av en demografisk databas från SCB, vilken innehåller hela Sveriges befolkning positionerad med 100 meters noggrannhet. Befolkningen ökade kraftigt i Sverige under de nio åren mellan 1986 och 1995 (med nära en halv miljon människor). Denna befolkningsökning har skett jämnt fördelat över alla täthetsklasser vilket är en indelning av antal människor per ruta. Geografiskt sett har ökningen främst skett i områden kring våra tre största tätorter Stockholm, Göteborg och Malmö, men även längs norrlandskusten och de största tätorterna i Norrlands inland. Nybefolkade 100m-rutor verkar samla sig runt tätorterna 1995 och avfolkningen har skett jämnt fördelat geografiskt sett över hela Sverige. Ett tydligt mönster på suburbaniseringsprocessen har upptäckts vid en jämförelse av den procentuella andelen av den totala befolkningen. Det har även dykt upp ett mönster i de större tätorterna som stör suburbaniseringsmönstret inne i tätorternas centrum. Generellt sett har andelen människor ökat i centrum och i tätorternas ytterområden, medan i området däremellan har andelen av den totala befolkningen minskat.