Upplevelser av bemötandet i vården hos individer med självskadebeteende
Människan bakom ärren
Självdestruktivitet är ett växande hälsoproblemvärlden över och har under de senaste åren blivit ett omdiskuterat ämne isamhällsdebatten. Beteendet kan definieras som en handling där individen utförsjälvtillfogad kroppsskada utan avsikt att ta sitt liv och är en strategi föratt överleva. För att sjuksköterskor ska kunna anta utmaningen att på bästasätt tillgodose personcentrerad omvårdnad är det nödvändigt att försöka fåklarhet och mer kunskap om hur individer med självskadebeteende uppleverbemötandet i vården. Syftet med litteraturstudien var att belysa hur individermed självskadebeteende upplever bemötandet i vården. Metoden som användes varen litteraturstudie där åtta vetenskapliga artiklar analyserades. I studiensresultat framstod fem kategorier: Upplevelsenav att leva med en stämpel, Bemötande som skär djupare sår, Avsaknad av genuinarelationer, Den uteblivna dialogen och Kampen om delaktighet. I resultatetframkom det att individer med självskadebeteende upplevde ett negativtbemötande i vården. Sjuksköterskor agerade fördomsfullt, hade negativaattityder i mötet och tenderade att behandla de fysiska symtomen utan attengagera sig i människan bakom ärren. Framtida forskning och utbildning omsjälvskadebeteende bör fokusera mer på vårdmötet ur patientperspektiv och derasupplevelser av erhållen vård föratt kunna förbättra vårdinsatserna och sjuksköterskors bemötande med individermed självskadebeteende.