Upplevelsen av att leva med ett självskadebeteende
en litteraturstudie
Självskadebeteende anses vara ett folkhälsoproblem och vårdpersonal som möter människor som självskadat sig ställs inför frågan hur de ska bemötas. I syfte att belysa människors upplevelse av att leva med självskadebeteende valde författarna att genomföra en litteraturstudie. Detta har gjorts genom att granska och analysera elva kvalitativa vetenskapliga artiklar med manifest innehållsanalys för att sammanställas till ett resultat. I resultatet framkom fyra kategorier: Att lindra inre smärta med yttre smärta, att såren blev ett hopp om att få hjälp och stöd, att inte bli sedd och respekterad som en normal människa och att sakna hopp om att livet kan förändras. Resultatet visar att självskadandet är ett sätt att lindra den inre smärtan och ångesten med yttre smärta, det blir då bara de yttre skärsåren som sjukvårdspersonal ser. Resultatet visar även på motsatsförhållandet mellan att vilja bli behandlad som en normal människa, men ändå sakna hopp om att bli det, eftersom personal inte förstår hur det är att leva med självskadebeteende och därför behandlar dem utan respekt. För att människor med självskadebeteende ska kunna erhålla ett respektfullt bemötande och för att få lindring i sitt lidande krävs en djupare förståelse genom kunskap och personlig närvaro av vårdpersonal.