Upplevelse och representation av det förbipasserande landskapet
Arbetet tar sin utgångspunkt i resan och blicken
som faller på de förbipasserande landskapen, vari
det undersöker landskapet som representation
i samband med identitet och det cirkulära
sammanhang där det fysiska landskapet faktiskt
formas av vår bild av det. Frågeställningen om hur vi
upplever förbipasserande landskap utforskas genom
en teoribas och en självobserverande fallstudie
bestående av film, bild och skrivna reflektioner
från en resa i Sydeuropa från sommaren 2013. Med
utgångspunkt i konstteoretiska, turismvetenskapliga,
kulturgeografiska, landskapsteoretiska och filosofiska
texter utforskas landskapet som representation,
identitet och verkligheten så som vi uppfattar
den. Susan Sontags essäverk On photography
(1977) används som en röd tråd i arbetet och får
representera tankarna kring representationens
definition. I en ansats att luckra upp gränssnittet
mellan ett konstnärligt och vetenskapligt förfarande
är fallstudien en självstudie där jag i reflektionerna
undersöker mig själv som studieobjekt och hur jag
ser och har sett på de förbipasserande landskapen
under resan, samt hur min upplevelse förhåller sig
till den socialt konstruerade turisten. Slutsatser från
arbetet kan sammanfattas i att vår blick är socialt
konstruerad, att det förbipasserande landskapet
kondenseras till selektiva bilder som hänger samman
med själva det fysiska landskapets uttryck samt att
jag själv i högsta grad trots medvetenhet hänfaller åt
en kulturellt formad turistroll i min dokumentation.