Uppkomst av plastiska krympsprickor
Ny försöksuppställning och inverkan av cementtyp och vindhastighet
Orsaken till tidig sprickbildning i nygjutna betongplattor är ofta den plastiska krympningen. Plastisk krympning uppstår under de första timmarna efter gjutning i samband med att betongen utsätts för tidig uttorkning. Då är fortfarande betongen form- och vibreringsbar och det egentliga hårdnandet har inte påbörjats. I de fall krympningen utsätts för mothållande krafter kan dragspänningar uppstå i massan och sprickor kan uppkomma. Den plastiska krympningen antas bero av två samtidiga vattentransporter i betongmassan, nämligen avvattning (vattentransport från provkroppens inre delar till ytan) och avdunstning (vattenavgång från ytan). När avdunstningen överstiger avvattningen kommer ytan att torka ut och risken för sprickbildning ökar. Faktorer som påverkar avdunstningen och avvattningen påverkar även risken för plastisk krympsprickbildning. Tidigare forskning lyfter bland annat fram vindhastigheten, lufttemperaturen, luftfuktigheten, betongmassans konsistens, cementtyp, tillsatsmedel och variationer av provkroppstjockleken som riskparametrar. För att motverka den plastiska krympsprickbildningen kan vissa efterarbeten göras. I litteraturen föreslås exempelvis vattenbegjutning, membranhärdning, applicering av plastfolie och vid behov upprättande av vind- och solskydd.Examensarbetet innefattar åtta stycken laborationsförsök där uppkomsten av plastiska krympsprickor i en betong med vct 0,38 har studeras vid olika cementtyper och under varierande vindhastighet. Cementtyperna som har jämförts är byggcement och bascement. Byggcementet är idag vanligt förekommande på arbetsplatserna medan bascementet är på gång att introduceras på marknaden under 2013 och 2014.För att kunna studera fenomenet plastiska krympsprickor byggdes en försöksuppställning i vilken en betongplatta med måtten 1200x400x80 mm gjöts. Modellen bygger på en tidigare använd utrustning men med vissa modifikationer och en mer avancerad mätutrustning. Genom att använda sig av en vindmaskin simulerades en vind över plattans yta. Vid försökens utförande uppmättes provkroppens avdunstning, betongtemperatur, lufttemperatur, luftens relativa fuktighet samt vindhastighet. Avdunstningsmätningen utfördes genom att provkroppens vikt kontinuerligt vägdes.Försöksresultaten indikerar på att bascement är mindre sprickbenäget än byggcement. Vid försöken var också tiden fram tills att första sprickan observerades längre för bascement vilket skulle innebära att möjligheten till efterbehandling av ytan skulle öka. Inga märkbara temperaturvariationer mellan cementtyperna registrerades. Vidare gav en högre vindhastighet upphov till en högre avdunstning och en kortare tid tills sprickbildning uppmärksammades. Examensarbetet innefattar även studier av fenomenet i sig och teoretiska analyser av olika modeller för plastisk krympsprickbildning. Olika formler har studerats och den uppmätta avdunstningen stämde väl överens med den teoretiskt beräknade avdunstningen under den tid betongen befann sig i sitt plastiska tillstånd.