Uppdragstaktiken och Marina fartområden
Försvarsmakten (FM) och dess verksamhet är i huvudsak indelad i produktion (Prod) och insats (Ins). Prod producerar, vidmakthåller och färdigställer förband. Under genomförandet av insatser lämnas dessa över till FM insatsdel som leder och genomför insatserna. Ins har, som en del i att hantera krigets utmaningar, valt den ledningsmetod som passar denna verksamhet bäst ? uppdragstaktik. Prod tillämpar dock inte uppdragstaktik. Beslut som fattas av Produktionsledningen får däremot direkta konsekvenser på Ins och dess möjligheter att använda uppdragstaktiken. Sjösäkerhetsinspektionen (SjöI) är en del av Prod och har fattat beslut om marina fartområden ?ett beslut som får direkt inverkan på Ins verksamhet till sjöss. Denna uppsats syftar till att analysera på vilket sätt SjöI har tagit hänsyn till uppdragstaktiken i sitt beslut om marina fartområden. Inledningsvis analyserades vad teorin om manöverkrigets uppdragstaktik är. Därefter genomfördesen kvalitativ textanalys av FM styrningar för marina fartområden och intern ledning samt de civila styrningarna för fartområden. Här besvarades frågorna huruvida uppdragstaktiken ska användas, om SjöI har tagit hänsyn till detta i sina regler och slutligen vilka konsekvenser detta kan få. Uppsatsen drar slutsatsen att uppdragstaktik ska användas. Vidare dras slutsatserna att SjöI har möjlighet att anpassa de civila bestämmelserna för militärt bruk och att det skulle behövts, men inte är gjort. Detta innebär att en fartygschef kan tveka inför att utnyttja en möjlighet, om den tarvar färd genom förbjudet område eller känna sig tvingad till verksamhet inom sitt fartområde trots att förhållandena förespråkar motsatsen. Fartygschefen är hänvisad till bestämmelser istället för faktiska omständigheter.