Under ytan i Hjalmar Söderberg romankonst.
Hjalmar Söderbergs romaner presenterar en hel del olika kvinnobilder. Det
handlar om dom svaga typiserade och schablonmässiga från romanerna: Ellen, en
förtyckt arbetarflicka, Dagmar som på något sätt försöker bevara husfriden till
allt pris, Harriet Skotte en kvinna för kärlekens och tidens ideal. Det handlar
även om de nya starka kvinnobilderna från perioden kring sekelskiftet: Märta
som representant för den borgarkvinna medveten om sin tids moral, den okända
kvinnan som skildras med en inre styrka som gör att hon håller emot den
orättvisa könsrelationerna och samtidigt älskar sin man för kärlekens skull,
inte lojaliteten, vi har Helga Gregorius som tar sitt äktenskap i egna händer
och försöker styra sin framtid, och slutligen den starkaste kvinnobilden av dem
alla, Lydia. Lydia, en kvinnobild som tävlar på samma villkor som männen, som
är i makt över sin egen sexualitet och samtidigt lever ett liv som sedan länge
innan hade varit vigt åt männen.
Detta är vad uppsatsen försöker presentera, en ny syn på Hjalmar Söderbergs
romankonst och hans kvinnobilder. Hur nära den verkliga samtiden låg Söderbergs
beskriving av kvinnorna? Det är en central fråga för uppsatsen. Söderberg var
medveten om sin samtid, ytterst medveten.