Tunneldrivning i tätort
Alternativa utföranden
Omfattande ombyggnad- och nybyggnadsarbeten utförs just nu i Stockholm för att tillgodose morgondagens behov av kollektivtrafik. Tunnelbyggande i tätort ställer stora krav på planering och utförande då arbetet ska utföras säkert och effektivt samtidigt som påverkan på omgivningen ska minimeras. Idag används främst konventionell tunneldrivningsmetod i form av borrning och sprängning för tunneldrivning. Metoden anses vara både kostnads- och tidseffektiv samtidigt som utförandet till stor del är anpassningsbart. Trots detta begränsas metoden av dess höga påverkan på omgivningen. För att möjliggöra tunneldrivning i känsliga miljöer kan anpassningar göras för att minska omgivningspåverkan till en viss del. Då konventionell tunneldrivningsmetod måste anpassas till den grad att berguttaget blir för tidskrävande eller överskrider ställda krav på omgivningspåverkan, kan alternativa metoder användas som komplement till borrning och sprängning. I examensarbetet har vajersågning och hydraulisk spräckning som utförts vid Norrströmstunneln, en del av citybanan studerats. Konventionell tunneldrivningsmetod kan anpassas genom att åtgärder vidtas i syfte att minska omgivningspåverkan i form av buller, vibration, tryckvåg och stenkast. Åtgärder som identifierats i fallstudien är proppning av borrhål, tillämpning av patronerat sprängämne samt användande av elektroniska tändkapslar.I det studerade fallet identifierades användandet av två alternativa metoder; vajersågning och hydraulisk spräckning. Användandet av dessa metoder har blivit vanligare på senare tid i takt med att fler tunnelprojekt utförs i känslig miljö. Efter genomfört examensarbete ser författaren de alternativa metoderna snarare som komplement än konkurrent till konventionell tunneldrivning, vilket förklarar att en jämförelse visade sig svårare än väntat. Generellt sätt kan det konstateras att konventionell tunneldrivningsmetoden är den mest tids- och kostnadseffektiva metoden följt av vajersågning och mest tidskrävande anses hydraulisk spräckning vara. De studerade fallen av vajersågning skiljer sig så mycket i tidsåtgång sinsemellan att en jämförelse i detta fall inte anses relevant. Konventionell tunneldrivning medför stor påverkan på omgivningen vilket kan vara en begränsande faktor vid drivning i känsliga miljöer. De alternativa metoderna är som ovan nämnts mer tidskrävande men har också den stora fördelen att dess omgivningspåverkan är minimal. I intervjustudien framkommer att alternativa metoder används då konventionell tunneldrivningsmetod inte är möjligt på grund av strikta krav på skadezon och omgivningspåverkan. Att tillämpa alternativa drivningsmetoder är ett sätt att eliminera risk för skador på en känslig omgivning och i många fall finns inget alternativ vilket gör att tids- och kostnadsaspekten skuggas över av riskaspekten. Slutligen behandlas eventuella framtidsutsikter för alternativa metoder i intervjustudien. Här framkommer en gemensam positiv syn av vajersågning under jord. Vajersågning anses inte kunna ersätta konventionell tunneldrivningsmetod men metoden är ett bra komplement vid drivning i känslig miljö. Respondenterna ser utvecklingspotential hos metoden, framförallt skulle en vidare teknikutveckling kunna bidra till mindre driftstopp och därmed ett mer effektivt utförande. Hydraulisk spräckning däremot anses inte har lika stor potential eftersom den är mycket tidskrävande och till stor del utförs manuellt. I de flesta fall utförs metoden i kombination med skrotning. Om metoden var mer maskinell skulle större volymer kunna spräckas innan skrotning görs menar en respondent. Slutligen behandlas ämnet erfarenhetsåterföring i intervjustudien. Tillgång på dokumentation av tidigare utförande av alternativa metoder visade sig vara begränsad. Genom en mer omfattande erfarenhetsåterföring skulle planeringen av kommande utföranden göras med högre precision.