Tro som resurs och hinder i samband med kris och förlust
Alla människor drabbas förr eller senare av kris och/eller förlust. Hur vi hanterar svårigheter varierar dock från person till person och tillvägagångssätten är många. I denna studie undersöktes den funktion och betydelse som en tro/religiös uppfattning kan ha för den drabbade i samband med krisupplevelser. Syftet var att undersöka på vilka sätt en tro kan fungera som resurs och/eller hinder för människor i samband med kris och förlust. Studiens syfte uppfylldes genom intervjuer med tolv personer, fyra män och åtta kvinnor i åldrarna 22-63 år, som alla hade erfarenheter av kris och/eller förlust. Det var alltså informanternas egna uppfattningar och erfarenheter av tro som resurs och hinder som uppsatsen utgick ifrån. Resultatet visar att en tro till största del fungerar som en resurs för människor i samband med svårigheter. En tro kan uppfylla önskningar eller andra behov genom en omedelbar verkan eller på längre sikt. Den kan också exempelvis medföra hopp, tröst och trygghet för den drabbade. En tro kan även vara ett problem på så sätt att den hindrar den drabbade från att sörja och bearbeta de känslor som uppkommer. Den kan även medföra känslor av ångest, övergivenhet och svek. Det visar sig att innehållet i tron är mindre betydande i sammanhanget. Det mest väsentliga för att man i huvudsak ska uppleva tron som en resurs är att den passar in på ens personlighet och att individen känner sig trygg och tillfreds med den.