Traditionsprincipen, avtalsprincipen eller något annat? En sakrättslig studie med fokus på kommersiella närståendetransaktioner
SammanfattningI inkomstskattelagens 2 kap. 25 § definieras begreppet verksamhetsgren. Denna definition används sedan genomgående i inkomstskattelagen då begreppet verksamhetsgren tillämpas. Exempel på områden där begreppet kommer till användning är i reglerna om verksamhetsavyttringar och underprisöverlåtelser. Regelverket kring verksamhetsavyttringar är en implementering av ett EG-rättsligt direktiv, medan reglerna kring underprisöverlåtelser är en rent nationell lagstiftning. Med anledning av detta måste Sverige ta hänsyn till EG-rätten då det rör sig om en verksamhetsavyttring medan det vid en underprisöverlåtelse skulle kunna ges utrymme för en rent nationell tolkning av begreppet verksamhetsgren. Huvudsyftet med uppsatsen är att utreda vad det får för konsekvenser vid tillämpningen av begreppet verksamhetsgren att det är definierat både inom EG-rätten, och att det används vid rent interna transaktioner.För att kunna besvara ovanstående frågeställning ägnas uppsatsens teoridel åt en relativt utförlig genomgång av hur begreppet verksamhetsgren har tolkats såväl inom EG-rätten som svensk rätt. När det gäller den EG-rättsliga tolkningen bygger denna till stor del på målet Andersen og Jensen som egentligen är det enda mål där EG-domstolen uttalat sig om tolkningen av begreppet. I Sverige har det genom åren inkommit många förfrågningar om förhandsbesked gällande begreppet verksamhetsgren, varför den svenska praxis som finns på området är relativt omfattande. Vid genomgången av svensk praxis utreds även huruvida tolkningen av begreppet verksamhetsgren har förändrats sedan det infördes i den svenska lagstiftningen för cirka tio år sedan.De slutsatser som kunnat dras av genomgången är att det inte kunnat påvisas någon utveckling avseende den svenska tolkningen av begreppet verksamhetsgren. Regeringsrätten har genomgående gjort en liberal bedömning och i stort sett uteslutande accepterat företagens egen bedömning av vad som kan anses utgöra en verksamhetsgren. Då det rört sig om överlåtelse av andelar har Regeringsrätten dock konsekvent kommit fram till att en sådan överlåtelse inte kan anses utgöra en verksamhetsgren enligt definitionen i 2 kap 25 § IL. Vidare har vid en jämförelse med EG-rätten kunnat konstateras att den svenska tolkningen av begreppet verksamhetsgren måste ses som vidare jämfört med den EG-rättsliga. Med anledning av detta kan och bör Sverige använda sig av samma tolkning av begreppet verksamhetsgren oavsett var i inkomstskattelagen det används.