Tillståndsbedömning av bergslänter
metodbeskrivning och praktikfall
Stora delar av Nord-Norge präglas av bergslandskap. Då vägar byggs i denna
landsdel blir det naturligt med ett stort antal bergslänter. Krav på
utformningen och metoderna har varit varierande. Förr i tiden var själva
vägen det viktigaste, och hänsyn till utformning och förstärkning av
slänterna lades det lite vikt på. Huvudregeln var att slänterna skrotades
under anläggningstiden samt bultar och nät användes sporadiskt. Detta kräver
därmed regelmässig skrotning av slänterna. Bultar och nät används som
supplerande säkring då det vid skrotning avtäcks nya partier med dåligt
berg. Detta görs för att undvika att block som låser fast andra block tas
bort. Hur detta har blivit gjort i praktiken har varierat runt om i landet.
År 2003 omorganiserades Statens Vegvesen och produktionen blev ett eget
aktiebolag, Mesta AS. Mesta AS är en fri kommersiell aktör på en
konkurrensutsatt marknad. Innan omorganiseringen tilldelandes de uppgifter
från Statens vegvesen, medan de i dagsläget måste konkurrera för att få
projekt. Underhållet av vägar har blivit konkurrensutsatt, och detta har
medfört att den personal som ansvarar för underhållsuppgifterna ofta byts ut
med några års mellanrum. Problemet med detta är att det inte är samma
hantering av bergslänterna inom Statens vegvesen. I dagsläget är
bergslänterna ett bortglömt kapitel. Det är ofta så att de står utan
underhåll till det sker något som gör att det måste åtgärdas, så som t. ex
ras. Det finns ingen strategi, som alla regioner inom Statens vegvesen
följer, för underhåll av bergslänter.
Detta examensarbete omfattar att hitta ett sätt att tillståndsbedömma
bergslänter på och därmed få en drift och ett underhåll som är identiskt för
alla bergslänter som drivs inom Region Nord. Två sträckor på E6 mellan
Skibotn och Oksfjord i Troms fylke har valts ut för arbetet.
Det övergripande målet för examensarbetet är att ta fram ett förslag till
system för att tillståndsbedöma bergslänter, så att planeringen och
utförandet av underhållet blir enhetligt. Resultatet av arbetet skall
alltså vara en hjälp vid planering och utförande av underhållsarbetet i
framtiden.
Arbetet har bestått av litteraturstudie, intervjuer samt
ingenjörgeologiska/geomekaniska/bergmekaniska studier och analyser av
utvalda slänter.
Sättet att tillståndsbedöma slänter har tillämpats på 6 utvalda bergslänter.
De potentiella brottformerna som de stereografiska projektionerna visade,
stämde gott med hur det såg ut i verkligheten. Det samma gällde för
bergmasseklassificeringen. Det bör dock nämnas att ingen hänsyn till
sprickornas orientering togs, och ingen mätutrustning för att bestämma
vattenförningen användes. De problem som påpekades i tillståndsbedömningen
har i efterhand gjorts i två av slänterna.
En svaghet med detta sätt att tillståndsbedöma slänter på är att det blir
väldigt personbunden, olika personer bedömmer slänter olika. Rekommendation
för vidare arbete är därför att göra en exempelkatalog med bilder av grader
på olika skador som kan förekomma, en sorts skadekatalog.