Tillståndsbedömning av bergslänter
metodbeskrivning och praktikfall
Stora delar av Nord-Norge präglas av bergslandskap. Då vägar byggs i denna landsdel blir det naturligt med ett stort antal bergslänter. Krav på utformningen och metoderna har varit varierande. Förr i tiden var själva vägen det viktigaste, och hänsyn till utformning och förstärkning av slänterna lades det lite vikt på. Huvudregeln var att slänterna skrotades under anläggningstiden samt bultar och nät användes sporadiskt. Detta kräver därmed regelmässig skrotning av slänterna. Bultar och nät används som supplerande säkring då det vid skrotning avtäcks nya partier med dåligt berg. Detta görs för att undvika att block som låser fast andra block tas bort. Hur detta har blivit gjort i praktiken har varierat runt om i landet. År 2003 omorganiserades Statens Vegvesen och produktionen blev ett eget aktiebolag, Mesta AS. Mesta AS är en fri kommersiell aktör på en konkurrensutsatt marknad. Innan omorganiseringen tilldelandes de uppgifter från Statens vegvesen, medan de i dagsläget måste konkurrera för att få projekt. Underhållet av vägar har blivit konkurrensutsatt, och detta har medfört att den personal som ansvarar för underhållsuppgifterna ofta byts ut med några års mellanrum. Problemet med detta är att det inte är samma hantering av bergslänterna inom Statens vegvesen. I dagsläget är bergslänterna ett bortglömt kapitel. Det är ofta så att de står utan underhåll till det sker något som gör att det måste åtgärdas, så som t. ex ras. Det finns ingen strategi, som alla regioner inom Statens vegvesen följer, för underhåll av bergslänter. Detta examensarbete omfattar att hitta ett sätt att tillståndsbedömma bergslänter på och därmed få en drift och ett underhåll som är identiskt för alla bergslänter som drivs inom Region Nord. Två sträckor på E6 mellan Skibotn och Oksfjord i Troms fylke har valts ut för arbetet. Det övergripande målet för examensarbetet är att ta fram ett förslag till system för att tillståndsbedöma bergslänter, så att planeringen och utförandet av underhållet blir enhetligt. Resultatet av arbetet skall alltså vara en hjälp vid planering och utförande av underhållsarbetet i framtiden. Arbetet har bestått av litteraturstudie, intervjuer samt ingenjörgeologiska/geomekaniska/bergmekaniska studier och analyser av utvalda slänter. Sättet att tillståndsbedöma slänter har tillämpats på 6 utvalda bergslänter. De potentiella brottformerna som de stereografiska projektionerna visade, stämde gott med hur det såg ut i verkligheten. Det samma gällde för bergmasseklassificeringen. Det bör dock nämnas att ingen hänsyn till sprickornas orientering togs, och ingen mätutrustning för att bestämma vattenförningen användes. De problem som påpekades i tillståndsbedömningen har i efterhand gjorts i två av slänterna. En svaghet med detta sätt att tillståndsbedöma slänter på är att det blir väldigt personbunden, olika personer bedömmer slänter olika. Rekommendation för vidare arbete är därför att göra en exempelkatalog med bilder av grader på olika skador som kan förekomma, en sorts skadekatalog.