Tillämpningen av tredimensionell fastighetsbildning
studie av resultatet efter 2,5 år med ny lagstiftning
Tredimensionell fastighetsindelningTredimensionell fastighetsbildningReal estateApplicationSocial planningPhysical planningTillämpningLantmäteriförrättningarSamhällsplaneringFysisk planeringThree-dimensional
Ny lagstiftning infördes 1:a januari 2004 som tillät tredimensionell fastighetsindelning. Genom en undersökning skulle information tas fram om hur tillämpningen blivit de första 2,5 åren, samt även få en bild av hur den fortsatta utvecklingen skulle bli. Frågeställningarna var om detaljplaner hade anpassats för tredimensionell fastighetsindelning, vilka ändamål som fanns representerade och hur rättigheter tillförsäkrats. Vidare skulle undersökningen behandla skillnader i tillämpningen beroende på geografisk spridning i landet, och vilken påverkan fastigheternas läge i en tätort hade.Informationsinsamlingen gjordes genom att gå igenom data från fastighetsregistret, genomföra fallstudier, intervjua myndigheter och delta vid ett seminarium. De kommuner som valdes ut för myndighetsintervjuerna representerade en spridning i folkmängd och huruvida de hade en hög eller låg andel bildade fastigheter med tredimensionellt utrymme.Totalt hade det bildats 89 stycken fastigheter. Den geografiska spridningen över landet var fördelad på ungefär samma sätt som folkmängden. Hyreshusenheter var den enskilt största huvudtypen, med de flesta ändamål fanns representerade. En så stor del som 75 % av fastigheterna var belägna i områden med hårt bebyggelsetryck. I storstäderna var de främst lokaliserade till innerstadsnära och vattennära områden. 92 % av fastigheterna var belägna inom detaljplanerat område. 40 % av fallen hade grundats på en detaljplan som hade ett plandatum fr o m 2003-07-01. Detta var i sig inget bevis på att dessa planer har anpassats för tredimensionell fastighetsindelning. Fastigheterna hade i 51 % av fallen enbart bildats genom avstyckning. Den relativa frekvensen av fastigheterna som använde sig av servitut var 91 %, och 51 % deltog i gemensamhetsanläggning. I minst 10 % av fallen tillgodosågs rättigheterna genom följdförrättning. I en av fallstudierna framkom att åtgärden hade anpassat fastighetsindelningen till befintliga förhållanden, och skapade förutsättningar för en mer ändamålsenlig förvaltning. Alla kommuner hade fått förfrågningar om tredimensionell fastighetsindelning. I de kommuner där tredimensionellt indelade fastigheter tidigare hade bildats, fanns nya på gång.Det gick att urskilja att bostadsrättsföreningar var inblandade på något sätt i en ansenlig del av de fastigheter som var tredimensionellt indelade. Men även en stor andel utgjorde fall där målet var att optimera utnyttjandet av egna lokaler. Den enda geografiska kopplingen som fanns ur ett ändamålsperspektiv, var att hyreshusenheter i högre 3 utsträckning var placerade i större städer i södra delen av landet. Tredimensionell fastighetsindelning kommer antagligen också att få en stor betydelse vid nyutveckling och förtätning av de flesta tätorter. Det verkade då vara parkeringslösningar i kombination med annat ändamål som blir grundkonceptet. Det låg ett tungt ansvar på planförfattarna i städerna, att i ett tidigt skede av planprocessen ta upp frågor kring ett effektivt markutnyttjande. Tredimensionell fastighetsindelning kommer att bli en naturlig del i den framtida samhällsbyggnaden, oavsett geografisk placering.